Matte käääära matte

Idag, onsdag 20 maj tvåtusenfemton var en dag jag har väntat på med allt som motsäger spänning. Nationellt prov. I matte. Det mesta jag hade förväntat mig och hoppats på inträffade; Jag hade med mig två bananer ifall jag skulle bli akut hungrig - åt en halv. Jag satt vid fönstret och kunde slänga ett öga på skolans E4 som går just utanför när papperet med sjuttioelvatusen krumelurer och onödiga bilder blev en soppa att stirra på. Att skriva snyggt och noggrant placera en sitta i varje ruta för att vara lite prydlig var viktigt de 15 första minuterna - om ens det - sen bytte jag penna och försökte skriva snabbare, vilket resulterade i en till tre siffror i en ruta. Förlåt du som ska rätta. Det jag inte hade förväntat mig skedde också - såklart - vad är inte ett matteprov utan plötsliga problemas? För det första så värkte mitt groteskt äckliga skavsår konstant - trots att jag satt still. För det andra så var E4 rätt distraherande när alla runt halv elva  - elva skulle gå på lunch. Lägg märke till att matsalen ligger precis på andra sidan asfalt/byggarbetsplats-safarit som är det enda emellan. Och ja, vid elva skrek min mage efter mat. Men nej, inte efter potatisbullar och lingonsylt. För det tredje så hade jag inte förväntat mig att skaparen till del C skulle ha fått nån influensa och mixat ihop matten med ett geografiprov... Hallå? Vi läster inte ens geografi juuuu. Jag vill ha prov där vi ska räkna äpplen och bananer, eller hjälpa Lisa att såga av ett staket på fyra och sånt.  Till det sista och det jag minst hade förväntat mig. Att min hjärna fått egna ben och liksom sprungit iväg under den drygt 4  kilometerlånga vägen till skolan. Please, hade den kunna valt en annan dag och inte dagen då jag skulle sitta 240 minuter stirrandes på tre olika matteprov. Nationella matteprov.