När ska föräldrar inte ha umgänge med sina barn?

Om två föräldrar bestämmer sig för att skiljas och om de har gemensamma barn, uppkommer så gott som alltid frågan om hur de ska lösa frågorna om barns vårdnad, boende och umgänge; om föräldrarna ska ha gemensam vårdnad, eller inte. Varför det är så, är att lagen skiljer på barns vårdnad, boende och umgänge. Lagen menar att även om båda eller endast den ena har vårdnaden om barnet, kan ändå boendet ske hos båda eller bara den ena av dem, och även om vårdnaden och boendet skulle endast ske hos den ena föräldern, kan barnet umgås med den andra föräldern. På så sätt har lagen sett till att barn alltid ska träffa den andra föräldern oavsett om föräldrarna är frånskilda och inte bor ihop längre. Vad lagen säger Dessutom står det i lagen gällande detta, att den förälder där barnet bor hos, har skyldigheten att se till att barnet umgås med den andra föräldern. Men hur går det ihop med lagens andra lydnad? Den säger nämligen, både i denna lag och i Socialtjänstlagen att "barnets bästa alltid ska komma främst". Vad är då "barns bästa"? Här kan man verkligen fråga sig om domstolarna och socialtjänsterna i våra kommuner verkligen tar reda på vad som är "bäst för barnet", och m hur de praktiserar den lagformuleringen. Vad är "barns bästa"? Om man utgår från "barns bästa" och tänker sig att "barns bästa" är det som barnet eller barnen själva önskar, borde både domstolarna, som dömer i dessa frågor och socialtjänsterna i våra kommuner, ta reda på vad barnen själva önskar. Men även om det också står i lagen, att barn ska så snart de är stora nog att förstå sin egen situation, få bestämma om si vårdnad, boende och umgänge, tar domstolarna och socialtjänsterna sällan reda på vad barn tycker och tänker, så då återstår frågan om hur barnen ska kunna ta ställning till sin egen vårdnad, boende och umgänge om de aldrig hörs, och deras röst inte hörs i rättegångar och förhandlingar i domstolarna. Umgänge mellan barn och en bra förälder Om det nu var så att alla föräldrar var bra föräldrar, skulle det inte finnas några gränser för när barn ska umgås och bo med sina föräldrar. Tyvärr är inte alla föräldrar bra föräldrar och det är om de är våldsamma, förgriper sig på sina barn, missbrukar narkotika eller dricker på sätt som är skadliga både för sig själva och för barnen. Om de är psykiskt sjuka. I alla dessa fall är det direkt skadligt för barn att tvingas bo eller umgås med en sådan förälder.