Med dej var jag aldrig ensam.

har haft en bra dag på jobbet, lite seg men det är ju mitt i veckan. Träna lite lugnt efter jobbet, vill inte köra så svetten rinner utan nu får jag ta det lugnt i någon vecka. & jag vet inte varför jag känner mej så otroligt ensam, på något sätt känns det som att jag har ingen men jag vet att jag har fina människor runtomkring mej. Saknaden tar över alltför ofta men nu var det längesen jag bröt ihop. Ikväll gjorde jag det igen. Ibland blir det bara en jobbig saknad av att ha någon att bry sej om på riktigt. Sen är det nog mycket runt omkring som påverkar en så pass att jag inte kan hålla tårarna inne. Jag vet att åren springer iväg & på nått sätt finns en stress inom mej, jag vet inte alls hur jag vill ha mitt liv längre. Jag önskar bara att jag kunde finna det jag söker. Men jag vet inte vart jag ska leta eller vad jag ska leta efter. Jag kan vara för komplicerad, det kan vara ”felet”. Felet att jag står här jag står idag. Jag hoppas att jag en dag hittar någon som verkligen vill lära känna mitt riktiga jag & inte ge upp. Att det finns någon som kan älska mej. Det vet jag att jag är ute efter. Mer vet jag inte. Usch nu dags för sängen, & jag är så nöjd med min tatuering med totos små tassar. Det gör mej varm i hjärtat! Ta hand om er!