Ett sista föralltid förväl.

imorrn har det gått en vecka sen jag lät min bästa vän somna in. Det gör så fruktsvärt ont, det där aldrig mer. Vi fick en bra helg tillsammans, jag trodde han var på bättringsvägen men var bara inbildning, sista dagen hade han både kissat & spytt ner inne. Vilket fick mej att inse att han var inte bra. Jag ville så gärna bara ringa & avboka. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kände att jag tog livet ifrån honom. Men fick höra av vet att det var rätt beslut. Toto kämpar emot allt vad han kunde, min kämpe in i det sista. & jag brukar alltid känna att det blir tomt, att livet bara försvinner ifrån kroppen. Men jag kände inte det med toto. Men jag insåg ju att han hade somnat. Min älskade hund. Jag har försökt att hålla igång för att inte tänka. Det är nu i helgen som jag brytit ihop. Jag har Tyra som sällskap nu i helgen & jag är så tacksam att jag får ha henne här. Bästa ni! Finns nog inget bättre sällskap än djur. Jag känner i nuläget att jag vet inte alls vad jag vill med mitt liv längre. Det är sanningen, men jag behöver inte veta än vad jag vill. Jag är ung änsålänge & jag har inte bråttom med något egentligen. Jag kan stå själv det gör mej inget numera för jag vet inte om jag vill öppna upp mej igen o verkligen älska någon, jag vet inte för jag vet hur ont det gör att förlora det. Så är det i nuläget. Jag försöker att inte känna efter hur jag mår förens nu i helgen, men då har jag haft Tyra att luta mej emot & få varma pussar ifrån. Ha det bra & var rädda om er.  Min rumänska hjälte<3Treon <3