Långt.

Ligger i sängen och kikar på tv, verkar som om de enda som visas just nu är skräckisar... Inte passande. Har iaf spenderat nästan hela kvällen med mina girls. Tittat på innebandy och snackat en massa! Skönt att slippa va ensam. Just precis varför jag tar det så hårt när någon åker bort eller jag ska iväg har nog med att göra med från när jag var mindre. Vad tänker jag inte gå in på men jag vet iaf att jag tar det extra hårt när det är en kille/man. Minns hur hårt jag tog det när morfar gick bort och det känns fortfarande. Alla gånger Viktor rest någonstans har jag blivit ledsen och varje gång jag träffat pappa och han åkt iväg sen igen har jag blivit deppad, kanske inte lika mycket nu som förut.Förstår inte varför jag blir så ledsen... Fast även om jag inte tänker på det så tror jag att jag är rädd för att dom aldrig ska komma tillbaka, försvinna eller ta avstånd från mig sen. Även fast det kanske inte är så. Jag blir såhär och det har varit så länge och jag önskar att jag slapp vara så ledsen ibland, för oftast är det ju inte något speciellt att gråta över?!