#68 Det är vad jag *** vill ha

Ojojoj, bloggen är på bra väg att bli en som uppdateras endast en gång per år.  Dags för ett nytt inlägg innan det hinner hända ännu mer nya saker så att jag kastar handduken.En händelserik vinter har det varit minst sagt, iallafall om man ser på hela världen. Jag trodde vi skulle börja gå mot ljusare tider i 2022 nu när pandemin har lagt sig, men nu är vi ett steg från tredje världskriget. Visst har det varit många krig under min livstid som har gått ganska obemärkt förbi. Men med ukrainska vänner och mina hemtrakter en timme från ryska gränsen, har detta krig påverkat mig mer på ett personligt plan.  Ändå kan jag sova gott om nätterna i vetskapen om att mina vänner och min familj inte är i fara. Plus att det är många länder emellan mig och Ryssland. Denna vinter blev det en favorit i repris i Rota. Flyttade dit runt Halloween efter några ruskiga höstveckor på Åland (tur att hotellkällaren jag bodde i hade bastu). Flög via Storbritannien så att jag kunde hämta min Nintendo 64 som systern barnvaktat i några år.Hittade en fin turistlägenhet nära havet till ett förmånligt lågsäsongspris. Tyvärr har poolen endast öppet under en kort tid på sommaren, men havet har varit såpass varmt att jag simmat där varje månad. Varit skönt med en egen tyst lägenhet och bra kök (tappat räkningen på hur många satser osthorn jag hann baka). Jag var lite som ett mumintroll i vinterdvala i Rota, för under de sex månaderna jag bodde där var jag bara utanför staden vid tre-fyra tillfällen. Tur det, så blir det mindre saker att skriva om i bloggen. Lämnade lägenheten i torsdags, men har redan kommit överens med hyresvärden att jag kommer tillbaka för nästa vintersäsong (och fick samtidigt ny babysitter till min kappsäck med N64 hehe..). Så nu har jag sex månader på mig att vara en airbnb-hoppande modern snusmumrik. Ännu i slutet av januari när min vän var på genbesök från Irland (gjorde en snabbvisit där i December för lite julstämning) hade jag planer att digitalnomada i Ukraina ett tag eftersom hon tänkte ha sitt bröllop där denna sommar. Hemskt hur saker kan ändras snabbt. Med tanke på hur den rådande världsituationen ser ut skulle jag inte ha något emot att stanna kvar i Rota över sommaren, men tyvärr är hyrorna för den standardens lägenheter över min budget. Samtidigt känner jag att jag vill hinna besöka vissa ställen i världen innan jag blir för gammal. Plus att det känns som slöseri att jobba från samma ställe nu när jag för en gångs skull har resevänliga distansjobb. Eller ja, distansjobb/egenföretagare. Lyckades inte spika något bra jobb i september/oktober, så bestämde mig för att testa frilanslivet. Bara någon vecka efter att jag registrerat mig som autonomo här i Spanien och skrivit deltidskontrakt med ett contentföretag, fick jag jobberbjudande för ett nytt e-handelsprojekt ("boosta varumärke Xs närvaro på nätbutikerna Y och Z"). Båda företagen har visat intresse att ha mig som heltid, men för tillfället gillar jag denna 50/50 setup. Roligt med variation och känns också bra att inte sätta alla ägg i samma korg.  Det vanliga jobbet är måndag till fredag kl 9-13, medan skribent/editor-frilansjobbet är flexibla arbetstider sålänge jag gör tillräckligt med timmar per månad. Najs att kunna ta eftermiddagssiestor och långa promenader i solen och istället jobba när det är mörkt ute eller på söndagar när allt är stängt och jag inte har något bättre för mig.  Använder mig av en engelskspråkig gestoria som fixar den spanska byråkratibiten för en fast månadsavgift. Spanien uppmuntrar folk att testa på entreprenörslivet genom att erbjuda lägre socialskyddsavgifter de första åren, så det fungerade också som en morot. Positivt överraskad hur bra allt fungerat hittills med myndigheterna i Andalusien även med mina spanskakunskaper, speciellt när det kommer till hälsovården. Boostervaccinet och läkarbesök kunde bokas smidigt via en app (phew inga telefonsamtal), så passade på att be min läkare om en ordentlig undersökning eftersom jag nyligen fyllde 30 år (EKG, blodtryck, blodprov, urinprov). Gratis och snabbt. Mm, som tonåring tänkte jag att jag redan skulle ha hus, man, barn och katt vid det här laget. Men det är fortfarande bara jag, mina två kappsäckar och yoshis. Känns som att jag trampar kvar på samma ställe, fast egentligen levlar jag upp från allt fruktlöst dejtande. Lärt mig mycket om mig själv och att inte döma andra för snabbt, vidgat mina vyer och hittat nya preferenser, samt upptäckt att saker som jag tidigare såg som dealbreakers faktiskt kan vara en fördel. Hade en månads semester från hotelljobbet i augusti-september och då blev det dejting för full rulle. Först blev det en Andalusien/Gibraltar roadtrip med en grekisk-amerikansk redditor som svarade på min kontaktannons. Vi båda märkte snabbt att vi inte hade någon kemi, men åtminstone fick vi resesällskap och en ny vän. Sedan blev det ett par veckors aktivt dejtande i Rota. Trodde än en gång att jag hittat min match och det var en av huvudmotivationerna till att jag flyttade dit igen, men tyvärr blev det inte till något (iallafall inte denna säsong). Så jag får slicka mina sår och fortsätta sökandet.  Gjort några nya spanska bekantskaper i Rota-området (Pokémon Go..) fast mitt sociala liv har främst bestått av Mario Party, Skype och chattkonversationer (tack internet). Även haft syster och vänner på besök (och fått Da Capo/Tupla/Geisha leveranser hehe). Den kinesiska huskamraten från Dublin-tiderna kom också och hälsade på, så det blev en till Andalusien roadtrip. Denna gång till Caminito del Rey och Córdoba. Hans franska flickvän som också var med pratade ganska bra spanska, så det motiverade mig att ladda ner Duolingo (22 dagars streak hittills) även om jag inte planerar att inleda konversationer med spanjorer på gatan. De två kommande månaderna kommer jag knappast att höra mycket spanska för jag checkade just in till min airbnb-lägenhet utanför Aten. Efter 5 veckor i Grekland blir det en månad i Polen nära Berlin (2-in-1) och sedan blir det säkert Finland passligt till bärsäsongen. Efter det något i Frankrike kanske; Franska Rivieran, någon av öarna i Karibien/Afrika eller kanske Pyrenéerna igen. Gjorde en snabbvisit till Barcelona på sommaren och då blev det roadtrip till spanska Pyrenéerna och Empuriabrava. 1-2 dagar är tillräckligt för att hinna besöka mitt favorit cookiebageri och säga hej till gamla kollegorna. Detta veckoslut blev det igen en snabbis i Barcelona med samma aktiviteter. Besökte även första jobbets kontor och vår teamleader tog oss på lunch. Var roligt att träffa dem påriktigt, men just nu så föredrar jag distansarbete.Har en preliminär resefokuserad livsplan fram till 2024 men skulle ej ha något emot att  skippa denna plan för en annan riktning i livet. Vore trevligt med 1-2 barn men finns ju något som heter biologiskt bäst före datum och tyvärr går det ej att fastforwarda att hitta kärlek. Adoption är ju annars ett alternativ, för det är ju inte som att jorden har brist på människor. På tal om människor, beställde ett dna-test som födelsedagspresent till mig själv. Det visade sig att mina förfäder är 90% från Finland, 5% från Skandinavien och 5% från Centralasien. Det sista var intressant och oväntat (kanske är jag en ättling till Djingis Khan..) Med tanke på att morfar var en flykting från Karelen, så hade jag inte ens existerat om det inte vore för vissa östliga ledares tendenser att råna delar från andra länder. Fast väst har ju inte varit något bättre på att lämna tredjepartsländer i fred, och nordbor har härjat sedan vikingatiden åtminstone.   Märkte att det inte var mycket vikingablod i mig när jag deltog i en 1-veckas volontärsegling från södra Spanien till Teneriffa i September. Spydde 14 gånger under de tre första dagarna trots åksjukemedicin. Vi var kanske 15-20 personer på båten (toppsegelskonaren för att vara exakt) så det blev ganska trångt nere i sovområdet och duscha var något vi inte fick göra varje dag, eftersom det fanns begränsat med vatten.  Så jag får skrota den romantiska drömmen om att bo på en båt och segla runt i Karibien (karibiskt landkrabbaliv lockar fortfarande dock). Det var vackert med stark stjärnhimmel och delfiner som hoppade efter skonaren, så jag ångrar ej pengarna jag satte på denna upplevelse även om jag ej skulle göra det pånytt.  Florida är något jag också fortfarande drömmer om, men samtidigt uppskattar jag bra sjukvård och socialskydd. USA känns inte som det bästa landet att skaffa barn eller bli sjuk/gammal i.Fattat tycke för både Rota och Sevilla för båda städerna påminner mig om Florida av olika anledningar. Besökt Sevilla fyra gånger det senaste året och det är den hetaste staden i hela kontinentaleuropa och har en flod och riverwalk som Tampa. Rota är en lagom stor, naturnära strandstad och det finns många amerikanska restauranger på grund av flottbasen där. Kanske därför det också ordnas många disneyinspirerade events, såsom julparad, utomhusmusikal och teater. Även varit trettondags-, karneval och påskparad och på tisdagen började stadens Feria (årlig tivoli/marknad vid Vappen).Här finns inga alligatorer eller manatees, men sett sjögurka och stingray (rip) på stranden och tidigare i veckan upptäckte jag att det fanns sköldpaddor i ankdammen. Vem vet, kanske jag köper bostad nånstans i dessa trakter i framtiden, men då måste jag först förbättra min spanska så att jag inte accepterar skumma terms and conditions. Det går sakta men säkert framåt..