#65 Att arbeta på nattskiftet, baby

Jag hade fel. Trodde jag skulle stanna i Finland resten av året, eller över sommaren iallafall, på grund av koronan, men så blev det inte. Utan det blev ny utomlandsflytt och att börja från början igen (eller da capo som det heter på italienska). Oh well.. Sen senaste inlägget för fyra månader har jag hunnit flytta till Spanien, samt turistat i ett par andra länder. Så här kommer en recap. April gick mest ut på att söka jobb i Finland från min lilla luftmadrasshörna (och gå på långa promenader för att ge systern egentid). Jag skickade in ansökningar till alla sorters jobb runtom i landet, från marknadsföringsjobb och kundtjänstjobb, till lagerjobb och jordgubbsplockningsjobb. Utan resultat. Antingen fick jag inget svar eller så var svaret nej.I slutet av april/början av maj gav jag upp hoppet att få jobb i Finland, så jag gick tillbaka till min gamla goda vän www.toplanguagejobs.co.uk (som hållit mig sysselsatt på jobbfronten sedan 2015), samt min nya vän Linkedin, och började igen se på platsannonser för svenska/finska jobb i andra EU-länder (och UK). Efter att ha utökat spelplanen blev det mer liv i jobbsökandet. Företag/rekryterare från bland annat Storbritannien, Irland, Spanien, Österrike, Lettland och Grekland kontaktade mig för att boka intervjuer. Denna gång blev det napp från ett casinosupportföretag i Barcelona. Minns att jag sa i januari efter att jag kom tillbaka från Malta att jag inte ska jobba i spelbranschen igen, utan att jag vill testa något turismrelaterat, men 2020 hånskrattade åt den planen.  Hade ett kort skypesamtal på en måndag, skrev under jobbkontraktet och köpte flygbiljett på tisdagen, och på fredagen skjutsade mamma mig och mina två kappsäckar till flygfältet. Snabba puckar. Det var en lång mellanlandning i Frankfurt och man fick inte lämna terminalen, så det blev att sova på flygfältet igen. Planen var att jag skulle börja jobbet redan på måndagen veckan därpå, men samma kväll som jag köpte flygbiljetten återintroducerade Spanien en 14-dagars självkarantän för alla som anländer. Så de första två veckorna satt jag mest i mitt Airbnb-rum och såg på spanska Netflix-serier (hann också klara ut Breath of the Wild, så nu är jag redo för nästa Zelda spel!).Det var skönt att varva ner efter en hektisk period av arbetssökande. Promenaden till Lidl (eller annan matbutik) var dagens höjdpunkt. Spanien hade just öppnat igen efter en lång lockdown, men det var fortfarande regler över vilka tider man fick gå ut utan anledning, så det var väldigt tomt på gatorna. Junimånaden gick snabbt tack vare nya jobbet och tre flyttar.  Kan inte säga att jag studerade spansk arbetslag innan jag flyttade hit, så blev överraskad att jobbdagen faktiskt är 8h och inte 7,5h. Obligatorisk halvtimmes lunchrast eller tillägg för nattskift är inte heller en grej, men tydligen är man berättigad till flyttledigt (och man får två veckor ledigt när man gifter sig). Tack vare av koronan fanns det ingen brist på lediga rum. Hittade ett rum till ok pris i El Raval, den värsta stadsdelen i Barcelonas stadskärna. Men det är gångavstånd till kontoret, stranden och Lidl så det fick duga. Fick ett gott välkomnande i form av hemlagad hamburgare. Chilla (gräsrökande) huskamrater som var bra sällskap i Mario Kart och Smash. Mitt rum var vägg i vägg med vardagsrummet och hade eget badrum och balkong. Så tyckte det var bra valuta för pengarna (400€). Men tyvärr var rummet inte kompatibelt med mitt nattjobb, så det blev att flytta ut igen. Som tur hade landlorden ett tystare rum ledigt i grannhuset. Behövde inte släpa mina kappsäckar ner från trapporna och upp igen, utan kunde flytta via takterassen. Lättaste flytten hittills. Tyvärr är de nya huskamraterna inte lika Nintendo, utan verkar mest intresserade av Playstation, barer/nattklubbar och damer. Aja, iallafall kan jag sova ostört. Det som stör min dagssömn mest är nog hettan, för till skillnad från Florida är det inte standard med luftkonditionering här (inte swimmingpool heller :c). Havet är dock bara några stenkast bort (om kastaren är på OS-nivå och står på taket), så går dit ofta efter min takterassfrukost (båda borden i lägenheten är upptagna av folk som jobbar hemifrån) för ett kvällsdopp innan nästa skift. Jobbar från halv ett på natten till halv nio på morgonen, så brukar försöka sova genast när jag kommer hem. Kollegorna på nattskiftet är trevliga (och kunderna inte lika otrevliga som jag förväntade mig), så jobbet är okej trots att arbetstiderna inte är de bästa. Man får väl vara tacksam över att man har ett jobb i dessa tider.. Mm, känns att hela 2020 har varit en övning i tacksamhet. Att vara glad över det man har i nuet, och inte stressa över det man inte har eller sörja över det man brukade ha. Upplevt så många jobbrejections (och ett par andra avslag) de senaste månaderna att jag tappat räkningen. Fast naturligtvis ska man inte ge upp hoppet och fortsätta arbeta för sina drömmar à la The American Dream. På 4th of July försökte jag hitta amerikanare som bor här i Barcelona. Caféet Jolene ordnade Black Lives Matter välgörenhetsbuffé dagen till ära. Träffade några trevliga kanadensare, dock inga floridianer. Fast det gjorde inget för caféets peach cobbler var väldigt läcker. På hemvägen stannade jag vid en amerikansk sportbar för ett glas vatten. En kubansk-amerikansk krigsveteran från Miami erbjöd sig att hjälpa mig med min quest. Han berättade hur man suttit i fängelse för att ha försökt fly ön (på femte försöket lyckades han!) och hur han som hemlös i New York joinade arméen för att få medborgarskap. Jag tackade för den tankeväckande pratstunden och fortsatte min väg hem. Barcelona är nog ändå helt okej ställe att bo. Staden har allt man kan tänka sig behöva och vilket väderstreck man en far tar det inte länge för att komma till natur. Gröna berg i väst och blått hav i öst. Socialt liv finns för den som vill ha det. I början av augusti lyckades jag byta skifte så att jag fick fyra dagar ledigt i sträck. Passade på att hyra bil och köra norrut för en roadtrip till medeltidsstaden Carcassonne i södra Frankrike, bergskedjan Pyrenéerna och ministaten Andorra. Vad bra det kändes att sitta bakom ratten efter över ett halvårs paus, och tog inte länge att bli van med manuell växellåda igen (tack muskelminnet). Ogillar stadskörning men det är väldigt avslappnande att köra på landsbygden, lyssna på radion och se på vackra landskap. Och var skönt med AC i denna 30+ graders värmebölja.  Spontanstannade vid en fransk strand på vägen till Carcassonne för ett dopp. Väldigt olik stränderna uppe i Normandie, denna strand påminde mer om de stränderna i Florida. Tyvärr fanns det inga lediga platser för kitesurfinglektioner den dagen, så får testa det någon annan gång när jag är bättre förberedd. Velat besöka Carcassonne sedan jag fick veta att det klassiska brädspelet är baserat på en riktig stad, dvs runt sju år sedan. Förvånande nog kunde jag inte hitta ett exemplar av spelet hos någon av butikerna inom stadsmuren.  Denna stad är såpass gammal att den drabbades av pesten, så Covid-19 är väl inte så farligt i jämförelse. Det var ansiktsmaskstvång inom stadsmuren och handdesinfektion i varje butik, annars kändes det ganska normalt. Eller bättre, då det inte var för mycket folk i rörelse. Efter en natt i Carcassonne körde jag mot Pyrenéerna. Väldigt kringliga vägar, så hade nog inte klarat av dem med maginnehållet intakt ifall jag suttit på passagerarsätet. Stannade vid en sjö för ett kvällsdopp och när jag gick tillbaka till parkeringen märkte jag att det var en massa hallonbuskar på andra sidan bilen. I Pyrenéerna väntade lite vandring uppe i bergen. Rutten tog kanske 3 timmar och det var mycket upp och ner. Väldigt vackra landskap och roligt att gå längs bergsklippan. I slutet av rutten fanns där en liten flod som jag svalkade av mig i. Uppfriskande kallt vatten. Sedan körde jag vidare till Andorra eftersom jag ändå var i närheten. Andorra är visst känt för sin låga moms, och därför är den lilla staten fullspäckad med olika sorters butiker. Spanjorer och fransmän kör dit för att handla billigare alkohol, tobak etc. Nog det billigaste landet hittills på mitt Toblerone-index. 3,74 euro för en Toblerone. I brist på bättre att göra for jag till en lyxrestaurang för en femrättersmiddag. Bättre än att spendera summan på 20 Toblerones, hehe. Följande morgon körde jag tillbaka till Barcelona och hann med en tupplur innan det var dags för nästa nattskift. Mm, denna sommar gick väldigt snabbt. Nästa vecka blir det semester i Finland och sedan är det redan september, och då börjar spanskakursen som ordnas här i Barcelona av Linnéuniversitetet. (Tack för all gratis utbildning, Sverige!) Får se hur det går att kombinera heltidsjobb med heltidsstudier. Min sista höst i gymnasiet, då jag jobbade natt som tidningsutdelare, har jag en ganska dimmig minnesbild av. I värsta fall får jag väl skrota denna plan, för burnout är inget att leka med.  Aja, iallafall borde resten av året gå snabbt och förhoppningsvis har världen hunnit öppna upp mera nästa år. Känns skönt att vara back-on-track i min pre-Corona plan. Nu dags för en tupplur innan jobbet. Hasta la vista, baby!