#64 Det bara tar lite tid lilla flicka
Oj, detta eskalerade snabbt. När jag skrev förra inlägget för fyra månader sedan fanns det inget COVID-19 och nu är det värsta coronaviruspandemin på gång. Kan väl passa på att uppdatera bloggen när jag ändå sitter i självisolering här i Lahtis. Lite variation från jobbsökande, Netflix, Zelda och långa promenader. Hmm, vad har jag hunnit med sen november? USA roadtrip, julfirande i Kanada, "flytt" till Malta, familjetid i Finland, Sverige snyltningtour, tågresa genom Ryssland...ja, inte undra på att coronaviruset sprids så snabbt i dagens hyperglobala värld. USA roadtrip Senaste inlägget slutade med att jag blev uppsagd från jobbet just före jag skulle flytta från Florida. Var najs med extra ledig tid, så att jag han njuta av mina sista dagar i Tampa till fullo. Simma, springa, paddleboard, dragonboat, pokémons, pizza med ex-kollegorna.. Själva flytten gick lite i en stressdimma så hann inte känna mycket vemod. Kvällen innan roadtrippen skulle börja, började bilens airbag varningslampa plötsligt blinka. Inget som grannens bilverkstad vågade kolla på och alla Kia återförsäljare hade såklart bråttom inför Thanksgiving. Slutade med att jag sålde min bil samma kväll och bokade hyrbil istället. Rip pengar. Så resan startade morgonen efter som planerat. Åt en sista måltid hos lokalpubben (barer är mysiga mitt på dagen när dött hihi) och sen var det dags att lämna tillbaka nycklarna för lägenheten, köra till Disney World för att plocka upp systern och börja köra uppåt i landet. Första staden på roadtrippen var St Augustine, som nog förblev mitt favoritstopp under resan. Varmt klimat, mycket palmer och fin gammal stadskärna att gå runt i. Enligt vissa definitoner är St Augustine USAs äldsta stad och här firades också den allra första Thanksgivingen så tidigt som 1565. Jag hann med två traditionella thanksgivingmiddagar. Sedan var det dags att säga hejdå till The Sunshine State och köra vidare till The Peach State aka Georgia. Det var fel tid på året så fanns inga färska persikor tyvärr, men köpte lite persikofudge från turistbutiken vid Interstate 95. I Georgia airbnbade vi i ett 100+ år gammalt hus utanför Savannah. Efter frukost i Savannah var det dags för nästa stad och stat: Charleston i South Carolina. The Patriot filmen utspelade sig i detta område och när vi åt middag (shrimp & grits för min del) hos Hyman's Seafood, satt vi vid samma bord som Mel Gibson en gång suttit!Många fina gamla hus i denna stad också, men efter att ha besökt McLeod Plantation Museum och lärt sig mer om stadens slavmarknad och hur slavarna byggde staden, så såg man på byggnaderna på ett annat sätt. Nästa stopp var Charlotte i North Carolina, där exjobbet nyligen öppnat nytt kontor. Ingen märkvärdig stad (jämfört med Tampa) så vi stannade bara ett par timmar innan vi körde till nattens hotell Country Inn & Suites. Ååh, det fanns olika smakers cookies vid receptionen. På kvällen körde vi till närliggande McAdenville Christmas Town USA. Det fanns en rutt man kunde köra i den lilla staden för att se hur invånarna julpyntat, men vi valde att gå den istället då vi redan suttit i bilen tillräckligt. Vissa amerikaner går verkligen all in med julpynt. Nästa dag blev det att sitta ännu fler timmar i bilen när vi tog kända Blue Ridge Parkway till Virginia och George Washington and Jefferson National Forests. En smal och slingrig väg med fina landskap och vilda djur (som ofta springer på vägen..)Natten spenderades i en mysig stuga mitt ute i ingenstans och sedan var planen att gå och vandra lite i parken. Men blev ej mycket vandring då det var så kall blåst. Vi återvände till kusten för att spendera några dagar i The Historic Triangle of Virginia (Colonial Williamsburg, Jamestown och Yorktown). Roligt att lära sig mer om riktiga Pocahontas och John Smith (samt tobaksexportören John Rolfe..).Fick bland annat lära mig att Pocahontas hade många halvsyskon med olika mammor, och att John Smith blev såld som slav till Ryssland i sina yngre dagar och att han i sina äldre dagar författade flera böcker. Borde läsa dem någon gång. Därefter var det dags att fortsätta uppåt mot Washington DC. Valde kustrutten längs Cheasepeak Bay Bridge - Tunnel (28km lång och en del under vatten!) så att vi kunde stanna vid Assateague Island och se på vilda ponnyer på stranden. Då var vi redan i Maryland och kunde kryssa ytterligare en delstat från listan när vi körde genom Delaware. På kvällen var vi tillbaka i Virginia (Alexandria) och här var det dags för systern att flyga tillbaka till Europa, så resten av roadtripen gjorde jag utan sällskap i passagerarsätet. Tanken bakom hotell i Alexandria var att undvika parkeringsstress i Washington DC, men var ganska hemska parkeringshus här också, så jag vann inte mycket på att ta metron in.I huvudstaden spenderade jag två dagar vid National Mall. Kunde riktigt bra ha spenderat ytterligare två dagar för det fanns mycket intressant att se på. Gratis museer, gallerier och guidade rundturer i The Capitol Building. American History Museum var kanske min favorit av de jag hann med. Nästa destination på min roadtrip blev Lancaster, Pennsylvania där många amish håller hus. Besökte The Amish Farm and House för att lära mig mer hur folket balanserar sina traditioner med det moderna livet. De var glada att det kommit Target till orten för det underlättade handlandet. Såg många hästkärror i trafiken med blinkers. Efter Pennsylvania fortsatte min färd mot Mountain Mama West Virginia, där vintern redan var i full gång. Bra att jag hade ny hyresbil, för då behövde jag inte oroa mig över att batteriet skulle dö mittiallt när jag körde på de små skogsvägarna. All Season däcken var ej så bra i snön dock, så blev att köra extraförsiktigt. Mitt i delstaten finns den lilla schweiziska byn Helvetia, som har cirka 50 invånare. The Hütte Restaurant hade mysig julstämning, även om maten inte var något att hänga i granen. Fortsatte köra inåt i landet och kom till Kentucky. Inte mycket att se här, speciellt då de flesta ställen hade stängt för säsongen. Besökte Abraham Lincolns barndomshem och sedan blev det naturligtvis lite KFC till middag. Första gången jag åt KFC i USA. God kyckling. Efter en förmiddags sightseeingpromenad/Pokémon GO spelande i Lousville blev det dags att köra över bron till Indiana, The Crossroads of America. Började känna mig ensam så bokade rum på ett hostell i Indianapolis och träffade två trevliga hoosiers som jag kunde prata om livet med på kvällen. Hann också gå och utforska centrum, som var som en miniatyr av Washington DCs stadskärna. Hittade en bra arkadhall med spel som Luigi's Mansion och Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games. Ingen Mario Kart Arcade dock, fast körde lite Indy 500 då delstaten ändå är känt för sin Nascar-bana. Fortsatte norrut mot Michigan och Detroit. Planen var att testa lite snowtubing, men det var dåligt med snö, så fick bli toboggan run i Pokagon State Park istället. Fick bra motion av att bära den tunga släden uppför backen. Blev mer träning när jag for till LA Fitness för att få springa, lyfta vikter och värma mig i bastun efter lite sightseeing i ruskiga Detroit. Axlarna tackade efter alla timmar bakom ratten. Ohio var nästa delstat i tur och funderade på om jag skulle köra via Cleveland eller Columbus. Fick bli Columbus då floridavännen därifrån sagt att det är en intressant stad. Slaskigt väder men gick lite i den tyska stadsdelen och hipsterdistriktet Short North. Stannade på hostell igen men denna gång inga pratglada gäster, så det blev Netflix och chinese take away chill istället. Gubben som jag delade rum med snarkade så förfärligt att öronpropparna inte dämpade oljudet, så hostellet flyttade mig till ett privat rum utan extra kostnad. Sedan var det dags att fortsätta till New York State för en favorit i repris, Niagara Falls. Var där första gången sommaren 2014 när Kanada hade värmebölja (och jag just hade börjat blogga!). Verkligen annorlunda på vintern och på den amerikanska sidan. Misten från vattenfallet var så kall att det var plågsamt att ta foton (detta var några dagar innan jag införskaffade varma touchscreen handskar). När jag höll på att ta bilder på min yoshi kom en man från Argentina fram och började prata. Han sa att busskusken berättade att man får gratis buffé i välkomstbonus om man registrerar sig hos casinot i staden. Jag som jobbat i branschen och är van vid omsättningskrav och andra bonusvillkor tyckte det lät för bra för att vara sant. Men nyfiken som jag är och i brist på bättre att göra bestämde jag för att följa med till casinot. Rätt val, för det var sant. Väldig bra buffé också. Mitt nästa planerade stopp var Saratoga Springs, som också hade casino (och buffébonus hehe). Upplevde värsta snöstormen på vägen dit med hala vägar och whiteouts (fick riktigt Amber Alert i mobilen). Stannade vid ett McDonalds för att boka boende i närheten. Behändigt med mobilt internet så behövde man inte boka hela resan i förväg och kunde sätta stopp för dagen när man ville. Därefter fortsatte roadtripen till New England-staterna Vermont och New Hampshire, så inga fler casinobufféer tyvärr. Blev glad när jag fyllde på mitt vatten- och chokladförråd hos en dollarstore i New Hampshire och märkte att det inte fanns någon State Sales Tax. Delstaten ligger vid White Mountains och här var det gott om snö, så fick äntligen prova snow tubing. Föredrar vanlig pulkaåkning dock, för tubens styrning/broms sprättade ganska mycket och det blev snabbt kallt när man tog liften upp. I Vermont besökte jag de mysiga småstäderna Woodstock och Burlington, samt Ben & Jerry's glassfabrik. Efter att ha njutit av en stor glasstrut i den värmande vintersolen gick jag till den närliggande glassgravgården, där man kunde sörja diskontinuerade smaker. 4 veckor och 4400 miles (7081 km) senare var det dags att avsluta min USA roadtrip. Returnerade hyrbilen till Alamo och släpade mitt pick och pack (två ryggsäckar, kappsäck, och en stor väska med paddleboarden) till Greyhound stationen för att ta bussen till Kanada. Julfirande i Kanada Anlände i Montréal dagen före julafton. Systern mötte upp mig på stationen och hjälpte mig att bära mitt flyttlass. Vi hade inte sett varandra på fyra år så det var roligt att spendera kvalitetstid med henne och äntligen träffa min nya brother in law. Naturligtvis blev det mycket Mario Kart. Julen var en mix av våra gamla finska och nya franskkanadensiska traditioner, samt deras egna traditioner. Pepparkakor, chokladtårta och gravlax, Quebec-klassikern Pouding chômeur (som tydligen översätts till arbetslösas pudding) och empanadas. Blev ingen The Snowman dock, utan de tre första Die Hard filmerna istället. Efter en månad som arbetslös tyckte jag att jag fått tillräckligt av det goda och började längta efter inkomst, fast boende och rutiner. Hade en flygbiljett till Malta bokat sen tidigare så började kolla på nya jobbmöjligheter på ön medan jag var i Kanada. Det var en snöfri jul men några dagar efter kom det ordentligt med snö så jag gick till den lokala parken och byggde i snön (yoshi..). Vi gjorde också med en dagsutfärd till Parc national du Mont Tremblant, där det blev lite vandring. På nyårsafton orkade vi inte gå och se på fyrverkerier, utan stannade inne och såg på den nya Witcher-serien istället. Tydligen firade vi förra dekadskifte lika lowkey, med att spela Mario Kart. På nyårsdagen var det dags för mig att säga hejdå och ta flyget till Malta. "Flytt" till MaltaMalta är den europeiska spelbranschens mekka och sysselsätter tusentals personer som kommer från bland annat Sverige och Finland. Min tanke var att njuta av det varma medelhavsklimatet till sommaren iallafall och hade redan jobbintervju spikat när jag anlände till det billiga hostellet som skulle vara mitt hem i en vecka framåt. Fast efter ett par dagar på Malta skrotade jag den planen och köpte flyg till Finland. Hade läst att det var trångt och stökigt på ön, men verkligheten lyckades ändå chockera. Vem vet, om jag skulle ha kommit till Malta några år tidigare kanske min åsikt hade varit annorlunda? Då hade jag ännu inte blivit förälskad i fina Florida och som bekant börjar man värdesätta bekvämlighet över äventyrsfaktorn ju äldre man blir. Tyckte ändå att det var intressant att se ön jag hört så mycket om de senaste tre åren i verkligheten. Nästan så jag borde ha spelat logobingo för såg bekanta spelbolag överallt. Passade på att göra lite klassiskt sightseeing när jag ändå var på ön. Kollade in huvudstaden Valletta, besökte Popeye Village och snorklade lite i det kalla decembervattnet. Enda jag kommer sakna från Malta är den goda bbqmangopizzarullen (och den vackra hostellreceptionisten, höhö..) Familjetid i Finland Var framme i Helsinki Airport mitt på natten, så försökte sova några timmar på flygfältet i väntan på att tågen ska börja gå. Blev sjuk med värsta influensan dagen efter, så blev påmind hur viktigt sömn är för immunförsvaret. Så mina första dagar tillbaka i fosterlandet var ganska eländiga med feber, hostande och snörvlande.I mammas nyinförskaffade hus i Mäntsälä passade jag på att gosa med gulligaste Whiskas, spela Mario Kart och rensa mina saker i väntan på friskare tider. Veckan efter mådde jag bättre och flyttade till systerns nya lägenhet i Lahtis för att ta tillbaka gamla snyltningskulder. Efter det korta Maltakapitlet kände jag att jag behövde lite timeout för att fundera var jag vill jobba och vad jag vill jobba med näst, så gick tillbaka till min resesabbatsårplan.Besökte Matkamessut i Helsingfors för att hämta inspiration och för att få chansen att träffa mannen bakom Pikavuoro maailman ympäri. Jag har varit ett fan av den finska bussens äventyr i flera år nu och blev ivrig när jag hörde att han planerade rutt i Afrika till näst. Fick sällskap av min barndomsvän och efter mässan hälsade jag på hennes två charmiga katter. sedan tog jag tåget tillbaka till Lahtis och med en bunt broschyrer började jag planera min stora resa. Planen var att först ta tåget genom Ryssland, via Mongoliet och norra Kina, sedan ta färjan från Vladivostok till Sydkorea och därifrån vidare till Japan. Sen minns jag inte riktigt i vilken ordning jag planerade att besöka Taiwan, Shanghai, Hongkong, Guangdong och Hunan province. Fast läste att det var nåt nytt virus som härjade i Kina (och resevisumprocessen för Kina var väldigt krånglig), så beslutade att skippa Kina och endast göra Transsibiriska järnvägen. Sverige snyltningtourPassade på att hälsa på/snylta hos vänner i Sverige medan jag väntade på att mitt ryska visum skulle bli klart. Ej varit i Sverige sen jag flyttade till Nederländerna efter min examen i 2015. så det var verkligen på tiden. Saknat den svenska fikakulturen och när Viking Line anlände till Stockholm blev det lite bulla hos Vetekatten innan jag tog tåget vidare till Skövde och mitt första "offer" - min härliga huskamrat från studietiderna. I Skövde hade vi en trevlig vecka fylld med delicatobollar, Aggretsuko och Matkassen-middagar. Lite gym och simning hann vi också med. Tacksam över alla gym som erbjuder gratis provträning. En natt spenderade vi i Örebro hos en annan vän som bodde i en väldigt mysig stuga. Dock var stugan belägen uppe på en hög backe, som fick mig att ångra att jag reste med min stora kappsäck. Aja, lite konditionsträning skadar inte efter allt fikande. Snyltningtouren fortsatte till Skåne med Helsingborg som första stopp, där jag hälsade på min vän från forumtiderna (ååh det var länge sen). Hos hen blev det mera sushi och anime. Det råkade vara Runebergsdagen då, så jag passade på att baka lite muffinsar som tack för gratis husrum. Därefter blev det att hälsa på en annan gammal god forumitvän i Malmö. Vi hann med det obligatoriska fikat och Mario Kart Double Dash spelandet innan han stack till Stockholm, men jag fick stanna kvar i lägenheten några dagar som yoshivakt.Gick runt i staden på dagarna och på kvällarna såg jag på Bron. Bäst att stanna inne med tanke på hur mycket kriminalitet det blivit i staden de senaste åren. Som avslutning på min turné spenderade jag ett par nostalgi- och fikafyllda dagar i Kalmar hos en gammal klasskompis. Minns att jag under min studietid tänkte "ååh, jag vill vara lika cool som hon när jag är X år" och tänkte samma sak även nu. Positiv förebild.Kändes att Kalmar krympt genom åren och fick inte känslan "nu har jag kommit hem". Haft Sverige som en potentiell kandidat för framtida hemland, men känns som att dragningskraften avtagit och just nu har nog landet samma ranking som Finland. På vägen tillbaka stannade jag på Åland några dagar för att hälsa på vän och släkt i Mariehamn. Så många goda kakställen det finns i staden. Somtur hade jag tur med vädret så gick på många långa promenader för att balansera kakätandet. Efter Åland var det dags att hämta mitt pass och visum. Sedan hade jag några chilldagar i Lahtis och hann också med en dagskryssning till Tallinn för att göra hälsocheck innan tågresan.Kan inte säga att jag var vidare taggad inför Rysslandsresan. Minns att jag sa till min vän att jag varken hade någon vidare lust att jobba eller resa utan ville bara bo i någon stuga i naturen och ta det lungt. Man ska vara försiktig med vad man önskar.. Tågresa genom RysslandGick till Lahtis tågstation och steg på nattåget till Moskva. Där spenderade jag tre dagar på lite traditionell sightseeing: Röda torget, Kreml etc. Två dagar skulle ha räckt bra men hade bokat alla tåg i förväg för biljetterna var billigare då.Besökte också Gulag History Museum för att lära mig mer om den mörka perioden i Rysslands historia. Så mycket som byggdes med tvångsarbetskraft, inklusive många kilometer av järnvägar.. Efter Moskva stannade jag två nätter i Kazan, Tatarstan. Igen kände jag att en natt skulle ha varit tillräckligt. Kazan blev ändå ett av mina favoritstopp under resan. Fin gågata med många butiker i centrum, stolovayas med billiga svamppiroger, matmarknad med saftig leverpirog (tror jag..), testund med chak chak och annat traditionellt fika.Hade inte lärt mig mycket ryska inför resan och inte många som kunde engelska, så Google Translate var i flitig användning. Behändigt med kamerafunktionen så man kan läsa menyer snabbare. Cyrilliska alfabetet kunde jag och ofta lät ordet likadant som på andra språk. Nästa stopp var Jekaterinburg. Besökte katedralen som byggts till minne av tsarfamiljen Romanov. Tydligen hittades det kvarlevor som dna-testades i 2009 och visade sig tillhöra Antastasia, så då var det slut på legenden om att prinsessan skulle ha överlevt avrättningen.Testade att resa i alla tågklasser: första klass, andraklass/kupé och tredjeklass/platzkart. Platzkart var inte så farligt då alla var tysta på natten (förutom snarkare) och valde moderna tåg så att toaletterna inte stängdes inför varje stopp. På dagstid var det dock vanligt att folk såg på videor med mobilens högtalare. Tappade räkningen på hur många gånger jag bad personer i tåg/buss/hostell att använda hörlurar istället under resan. Precis som alla andra ryska städer på min resa hade Omsk en fin katedral. Minns att det var lång väg från tågstationen till centrum. Det fanns en restaurang som hade "finska specialiteter" på menyn (som jag aldrig hört talas om..).Finland verkar ha premiumställning i Ryssland, såg Geisha i nästan varje finare matbutik och Stockmann i ett par lyxshoppingcenter. En restaurang skyltade med Oltermanni och i Vladivostok fanns det Hesburger. Det var närmare -20 grader när jag kom fram i Novosibirsk tidigt på morgonen. Efter att ha lämnat mitt baggage till hostellet gick jag till ett ryskt badhus där jag värmde mig i tre timmar. Skönt med ordentligt varm bastu. De hade björkkvastar och grankvistar som man kunde köpa. Tydligen vanligt i Sibirien att slå sig med färska grankvistar på vintern. Hardcore bastukultur.I Novosibirsk besökte jag också ett USSR museum. Det första/enda i Ryssland enligt guiden. Intressant att gå runt och se på bilder och objekt från sovjettiden. Efter Novosibirisk var det dags för resans huvuddestination: Irkutsk och Lake Baikal. Irkutsk brukar få mycket turister från Kina av alla skyltar i staden att döma, men nu var det väldigt tomt i staden då Ryssland hade stängt sin gräns.Hostellet fixade en plats för mig till en Lake Baikal tour och detta var nog resans höjdpunkt.. Blev glatt överraskad när jag såg att hovercraften hade tak, haha.. Vi stannade många olika ställen på den stora sjön för att ta bilder och på ett ställe borrade chauffören små hål i isen som man fick dricka Baikal-alkohol ifrån med sugrör. Mitt på sjön tänkte vinden ta med mina solglasögon och handskar, men som tur var det inte så stark vind den dagen så hann springa efter dem. Guiden berättade att vinden rånade hennes solglasögon förra vintern.Efter en toalettpaus (ett hål i golvet), varm lunch i svävaren och en klättring upp på berget för att se fin utsikt hade vi lite egentid, så tog fram skrinnorna jag hade hyrt från Irkutsk. Roligt att skrinna fast vågade ej gå så snabbt då isen var guppig på några ställen. Efter en halvtimme hade jag fått tillräckligt, så lät en trevlig tjej från Abchazien (ett till land jag inte visste existerade) och hennes ryska kompis låna dem. Hade många stopp på resan för att undvika att sova på tåg mer än en natt i sträck. I de flesta fall kunde jag timea så att jag steg på tåget på kvällen och var framme på morgonen. Ryssland erbjöd ändå inte på några vidare utsikter från tåget. Efter Irkutsk var det dock dags för den 2d 8h 55m långa etappen (förstår ej hur folk orkar resa transsibirska 1 vecka nonstop..).Eftersom det var så lång sträcka valde jag kupé istället för platzkart. Delade mitt rum med en ung fransk student och en muslimsk familj från Dagestan (Ryssland har många delrepubliker..). Mamman i familjen var trevlig men vi hade inte ett gemensamt språk och kände inte att jag konnektade med de andra engelskspråkiga på tåget, så det blev mest Netflix och eböcker. Min födelsedag inföll på denna långa tågetapp, men varken restaurangen på tåget eller butikerna vid stoppen sålde tårta. Så "firade" med fisksoppa i tågrestaurangen istället. Hade väskan packad med våfflor, choklad, kex, frukt, grötpåsar och kokta ägg så hungrig var jag aldrig, snarare motsatsen.Fick dock äta läckra kakor vid resans nästa och nästsista stopp Chabarovsk. Mm, har för tillfället dille på mango. Mer än kakor orkade jag inte äta då hotellet hade så mättande frukostbuffé med nudlar, köttbullar etc. Sedan var jag redan i Vladivostok, transsibiriska järnvägens ändstation. Här passade jag på att äta traditionella koreanska rätter som bibimpap och kimbap, och goda kakor förstås. (Ojoj, kläderna började spänna på resan så nu har jag paus på kakätande för ett tag).Hade tidigare bokat flyg till Taiwan när jag fick höra att Ryssland stöngt gränsen till Sydkorea på grund av viruset, fast det flyget blev inställt. På min första dag i Vladivostok bad Finland alla resenärer i utlandet att återvända hem, så bokade snabbt flyg till Helsingfors. Så tomt och fridfullt/ödsligt det var på flygfältet. Mm, i februari hade jag lite beslutsamhetsångest över vad jag ska hitta på efter resan, speciellt när vissa möjligheter stängs när man fyllt 30. På min lista över potentiella alternativ fanns allt från "stanna och jobba i Finland", "Grönland Nordjobb", "spanskakurs för nybörjare i Spanien", "resebranschen i Lappland" och "working holiday visum i Nya Zeeland/Australien" till "svensktalande jobb i Sydafrika", "flytta till franskkaribiska öarna som ingår i EU free movement" och "H2B arbetsvisum hos kringresande tivoli i USA". Koronakrisen löste detta problem åt mig för nu finns bara ett av alternativen kvar. En annan silver lining med viruset är att eftersom jag kommer stanna i Finland den närmsta framtiden så blir troligen nästa bloggpost betydligt kortare.. := )