Tja, hur är läget?

Hej! Hur mår du idag? Har det varit en bra dag? Har du varit lycklig alla sekunder, minuter och timmar denna dag? Om inte, varför? Vad är det som känns jobbigt? Jag har funderat väldigt länge på hälsningsfrasen "Tja, hur är läget?". Varför ställer vi den frågan? Bryr vi oss EGENTLIGEN? Om personen säger att den mår okej, hur många ställer en följdfråga om varför det inte är TOPPPPEEEEN? Alla människor förtjänar att må toppen varje sekund, minut och timme under dagen. Och jag kan tänka mig att den övervägande delen av de som svarar att de mår bra, inte alls gör det. Det finns något där under som är jobbigt och ångestfyllt. Det finns något där under som man döljer och som inte skulle bli ett passande svar till den lilla öppningsfrasen. Det finns något frutkansvärt mörkt där under som man inte skulle våga säga till någon, förutom kanske sin dagbok. Varför är det såhär? Jag har själv haft extremt svårt för den frågan. Det har funnits gånger då jag har varit nära till gråt bara av att folk ställer den frågan och jag VET att jag inte är ensam om det. Så varför fortsätter vi ställa den frågan? Jag slutade ett tag, speciellt till en kompis som jag VISSTE inte mådde bra. Jag kände inte att det fanns någon poäng med att ställa frågan eftersom att jag visst att jag skulle få en lögn tillbaka i form av Jag mår bra, själv då?. Det gick rätt bra ett tag med att inte säga det och istället sa jag bara hej eller så sa jag hej, vad fin du är idag . Jag är fortfarande trevlig och säger hej, jag bara utesluter en fras som kan skapa ångest eller som väcker dessa jobbiga tankar på hur dåligt man faktiskt mår. Men efter ett tag började jag falla för normerna som finns i samhället och det är jag ledsen för. Jag borde inte ha fallit så lätt.Många argumenterar för att det är en trevlig hälsningsfras och inte behöver betyda så mycket mer. Men jag anser att det faktiskt gör det. Det betyder mycket mer än man tror, för vissa. För tre år sedan mådde jag rent av dåligt när någon ställde denna trevliga hälsningsfras och jag fick koncentrera mig för att hålla tillbaka tårarna. Det är hemskt att börja dagen med att kliva upp ur sängen och göra allt för att stänga de sår man har för att sedan möta kompisarna som ställer denna trevliga hälsningsfras, som hos mig rev upp alla sår ännu en gång så att jag blev kvar blödandes med hemska tankar resten av dagen, även om jag svarade Jag mår bra, själv då? tillbaka. Det må låta extremt överdrivet men så är det, eller var för mig iallafall, när jag mådde så extremt dåligt. (Inget illa mot mina kompisar, jag förstår, det är en öppningsfras. Inget illa mot er.)Överlag mår jag bra just, om inte lite mer än bra. Jag har väldigt nära till känslor och känner mycket och jag kan lätt bli stressad och få ångest och jag har fortfarande saker i bagaget som är lite betyngande ibland men det är okej. Det är okej att ha dåliga dagar och det är okej att erkänna det också. Men just idag mår jag toppen för att jag har en kort dag, mina lektioner har gått bra och ikväll ska jag få träna! Vi måste börja prata om dåliga dagar och jobbiga och betyngande tankar då det räddar liv varje dag när folk får prata ut om sina känslor. Man mår inte bra varje dag och istället för att sätta på sig en mask och säga den vanliga lögnen så borde vi berätta när vi inte mår bra OCH vi borde också, om vi tycker att livet är toppen, berätta vad som gör dig glad och lycklig just idag. För om du som mår toppen säger en bra sak med idag så kan den positiviteten smitta av sig till de som mår mindre bra. Så ta en funderare, HUR MÅR DU IDAG? Och utveckla svaret, vad är jobbigt eller vad är det som är toppen? Dela med dig och snacka om känslorna. Vi måste bli bättre på att sprida positivitet! Börja idag! Ge en komplimang till den som sitter bredvid dig eller till den som står högst upp på din sms-lista. Imorgon, istället för att fråga hur personen du möter mår, säg att den är fin idag och så lovar jag dig att du kommer bemötas med ett leende. <3