Deppig

Hej Vänner❤️Vet inte vart jag ska börja. Jag skrev att man ska tala ut om sina känslor, negativa som positiva men ändå ville jag inte berätta att jag strax eftet att ha skrivit det inlägget gick ner i en dipp. Jag fick meddelandet om att jag skulle operera mitt ben. Efterlängtad i ett års tid så var det äntligen dags. Jag hade varit redo för det i ett år. Men ändå när brevet kom på posten med datum och tid var jag allt annat än redo. Alla värsta scenarion som möjligtvis skulle kunna hända under en nedsövd operation flög igenom huvudet trots det faktum, som jag var välmedveten om, att det inte var ett jättestort ingrepp. Jag skulle genomgå Fasciotomi som många, främst unga, idag måste genomgå när de fått diagnosen "kronisk komprtmentsyndrom". Sjukdomen uppstår främst vid för mycket träning eller för statisk träning. Men hursomhelst så gick jag igenom operationen och nu ligger jag här, 3e dagen i rad i sängen och har urtråkigt. Jag älskar att vara runt folk och vara med kompisar och att då ligga ensam hemma i sängen blir tråkigt och ledsamt. Och tanken på att jag inte kommer kunna gå ut med mina kompisar, träna eller ens gå på en promenad på ett tag är ledsamt. En dipp helt enkelt.  Men med tiden kommer såren läka och livet kommer återgå till normalt.  10 min innan jag vandrade in i operationssalen. Nervös är en underdrift av vad jag kände då.