Konsten att bygga ett bo i någon

Du har byggt bo i mig nu. Kanske är det inte förrän man flyttat ut dig som helheten blir färdigställd. Som en tavla utan signiering eller ram. Du kryper i mina ådror och du finns i mina fingrar. Du har blåst mig full med liv och förtvivlan men jag måste andas ut dig nu. Minnen är inte bara kemiska kopplingar som Anders Hansen säger. Minnen e de fördjupningar inom och utom mig som kom till av vår tid ihop. Koncentrerar jag mig riktigt noga kan jag stryka över dom med mina fingrar och känna deras ramlösa former. Jag är en annan helhet nu och desamma är du. Michael Stevens försöker räkna oändligheterna men finner förväntat nog bara fler. Mellan varje helhet och varje oändlighet befinner sig tusentals helheter och oändligheter till. Kanske har våran gemensamma inte försvunnit utan andra bara kommit emellan? Vi gör plats för dom nu. Jag sopar ihop mig själv, andas ut dig och in dammet. Kanske finner jag ledtrådarna där.  Du har byggt bo i mig och du har gjort det länge nu. Du har använt mina beståndsdelar, gungat i hjärtats segelklaffar, sorterat bland vita och röda blodkroppar i två egendomliga högar och du har av det byggt dig ett hem. Ett hem som jag inredde med rundat bord och rutig duk och på den stod gula tulpaner. Jag tänker låta dig rinna genom mig och känna dig i varje fingerspets och sedan trycka ut dig i orden. Orden blir de gula tulpanbladen som jag ömsint nu låter ramla ner i min hand. Jag räknar dom och antalet är udda. ”Älskar, älskar inte”. Men en dag när bladen torkat kan jag smula dem mellan tumme och pekfinger och strö smulorna i det som förmultnat inom mig. Då kan jag låta ny cellulosa inackordera min kropp. För den rutiga duken jag valde är inte rutig längre och kanske var den aldrig det. För rutor är kvadrater och kvadrater har fyra hörn med fyra lika långa sidor. Formerna på duken verkar inte uppfylla de kvadratiska kraven. Alla beståndsdelar av drömmen, tulpanen, duken och du ihop skapade bara en synvilla där dukens former verkade vara av kvadratisk karaktär, men när de ena beståndsdelen föll efter den andra så avslöjade sig synvillan sakta bit för bit.  Den var åtminstone vacker att titta på en stund.