Ångest löper också snabbt men inte lika fort

Hej på dig. Du läser förmodligen inte det här, du kan väl aldrig påstå att du intresserat dig för min poesi direkt. Men gör du det en svag stund så hej på dig. Jag finns fortfarande här och jag tänker på dig. Kanske inte så ofta då jag försöker distrahera mig. Du har varit min bästa vän i så många år nu. På alla park och hemmakrök när vi kapat högtalaren med fjortisdunk och kvällsbadat tills solen gick upp. Du fick mig att kunna andas i sammanhang där jag långsamt kvävdes. De gånger jag väntade på att se ditt dumma krull stå i dörröppningen så jag kunde veta att jag var på världens tryggaste plats. Jag tänker på den fantastiska människa du är och hur sorgligt det är att du inte vågade visa den personen för världen. Världen förtjänar det. Men det tycker nog inte du. Din dumma autist. Jag vet att det är tufft nu. Det blir det ibland. Du hade behövt en hjälte nu, förlåt för att jag inte kunde vara din. Men kom ihåg att spiderman bara är en blek tönt i trikåer. Det är dags att steppa upp nu killen. Långa benet framåt. Jag tror på dig <3