Vemod blandat med lycka

Hello darlings! Nu är jag hemma på Svensk mark igen. Jag var faktiskt inte riktigt så glad som jag ser ut på bilden ovan när jag lämnade Marbella i förmiddags, det var väldigt vemodigt att åka ifrån detta fantastiska ställe och framförallt att säga hejdå till min fina vän. Jag har haft en så galet bra vecka. Jag tänkt så klart att jag skulle få det jättebra, men denna vecka överträffade alla mina förväntningar.  Dels hela Marbella som stad, jag blev nästan lite smått förälskad i detta ställe. Det var så fint överallt och människorna där var så himla trevliga och tillmötesgånde. Men också alla fina stunder jag fick vara med om, minnen som jag kommer bära med mig resten av livet. Jag kommer såklart berätta mer om allt jag gjort och visa er massor bilder. Jag är även otroligt tacksam över att ha en sån fin vän i mitt liv, som ger mig så otroligt mycket energi och livsglädje.  Jag känner mig så påfylld efter denna resa, med ny energi och massor inspiration. Jag har känt mig genuint lycklig hela veckan, och det är jag såklart fortfarande. Men jag kunde inte undgå att känna en viss tomhet inom mig när bussen rullade mot flygplatsen idag. Jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men jag blev som en känslomässig bomb och helt plötsligt började jag gråta. Har ni upplevt något liknande? När man känner så starkt över att lämna något. Jag vet inte om det bara är jag, men jag brukar ofta bli lite låg och nedstämd när man ska hem efter en semester eller resa, det är så många somrar när vi lämnat Öland tex som jag känt lika dant. Jag har dock massor kul att se fram emot här hemma men det var bara så jobbigt att åka hem ifrån en av de bästa resorna jag gjort hittills.. Åter igen tack Moa för allt och för att jag fick komma till dig<3