Mountainbike sm och en stolt syster

Jag kände att jag var tvungen att ägna ett helt inlägg till min bror och helgens SM. Jag sprang runt som en tok runt hela banan med kameran i högst hugg och försökte få till några bra bilder. Inte det lättaste när man både vill ta kort, se med egna ögon och heja samtidigt hahah, men några bilder lyckades jag allt få till. Det här med sport alltså, att man kan bli så fast och leva sig in i något så mycket. Folk som inte håller på med sport själva eller inte tycker det är intressant tycker nog folk som mig själv är helt knäppa. Jag var så nervös och helt hispig under hela loppet och det blev inte bättre med tanke på hur spännande det var ända in i mål då tvån endast kom några tiondelar efter, jag skrek högt när han korsade mållinjen först haha! Jag var verkligen världens stoltaste styster i lördags och så himla glad för min bror skull. Att vi har en svensk mästare i familjen är stort och väldigt häftigt. Det allra häftigaste är att se vilken enorm resa han gjort med tanke på att han började med den här sporten för bara två år sen. Min bror inspirerar mig så mycket på så många sätt, inte bara det att han är en fantastik person som sprider så mycket glädje runt omkring sig, utan även hans enorma vinnarskalle och att han verkligen aldrig ger upp, det fick vi se ännu en gång i lördags. Sen har jag både sett och vet vilket slit det är och hur mycket han kämpar. Han får mig att inse att allt är möjligt bara man vill något tillräckligt mycket och jobbar för det tillräckligt hårt. Återigen STORT GRATTIS mina älskade bror, du är bäst! (i Sverige på att cykla) <3