Ensam igen...

Hade en fett awesome kväll med Nathalie igår. Men nu åkte hon hem, så då blev jag ensam igen. Imorgon åker jag till Västkusten, vill fortfarande inte. Vill stanna hemma med mina kompisar och med Alexander... usha, känner mig tillochmed gråtfärdig för att jag inte vill åka... Saknar Alexander så JÄVLA mycket. Tänker på allt kul vi har haft ihop och känner mig helt, ja jag vet inte vad. Allt känns bara hopplöst. Vill bara gråta men det finns inga tårar kvar. Våra förfäder rår, och dom följer vart vi går Dom följer din väg lilla vän.  Genom gråt genom skratt, dom går med oss dag och natt. Vi är mer än du ser vi är en.  Vi är ett, hör ihop, som två träd med samma rot. Och jag är föralltid din vän. När jag kan ger jag svar, och den kraft vår kärlek har. Den ger mer än du ser... Vi är en.