Första veckan!

Vilken vecka. Vi har fortfarande inte hunnit hämta oss riktigt från detta. Dagarna går iaf i ett.. Mata, byta och pumpa. De första dagarna glömde jag både äta O dricka. Tanken var att vi hade ett planerat snitt den 25e mars. Men jag hade legat i så mycket värkar och kunde inte ens gå längre, läkarna beslutade att de skulle tas ut tidigare.Det nya datumet blev 18e mars. Vi fick reda på fetta två dagar innan.. Det blev två nätter utan sömn för min del. Det ända jag kunde tänka på var att det kommer sluta illa detta. Antingen så är det något fel med barnen eller så kommer jag att dö. Som tur var hade jag min man där hos mig nätterna innan. Dagen då våra barn skulle få sin födelsedag var hemsk. Både jag och min man hade sovit dåligt och vi var rädda båda två. När sköterskorna kommer och ska hämta oss, den känslan jag hade i kroppen då av att vilja krypa ut ur mitt egna skinn. Hur jag kommer ner till op salen har jag inget minne av, varken jag eller min man minns egentligen färden ner dit.Det jag kommer ihåg när vi är utanför op salen är kuvöserna som stod uppradade utanför. Då brast det för mig. Jag ville inte längre.... Jag kommer ihåg hur hela min kropp skakar när jag sätter mig på bristen och de förbereder allt. De sticker mig tre gånger i ryggen innan de kommer rätt. Minns smärtan när det strålar i benen på mig.. Sen har de hunnit lägga mig utan att jag minns hur.Allt förbereds och jag minns läkaren säga att, " du har en utmärkt bedövning" , för ett ögonblick slappnar jag av. Det bökas rundor i min mage och snart hör vi första skriket... En sköterska kommer upp sidan om och visar upp fyrling nummer 1 , en pojke .. Så sur han var. Där efter hörs ytterligare skrik och tvåan kom, flickan. Hon lika arg! Under loppet av fem minuter var alla fyra ute, alla skrek. :). Men så små de var.. När alla var ute så slappna jag av lite mer.. Där låg jag, det var liksom färdigt. Alla skrek... Jag var lugn. Kenth satt hos mig tills Allt var klart sen gick han iväg med det sista barnet som rullades iväg.Jag skulle till uppvaket. På vägen dit börja min kropp skaka okontrollerat, jag kunde inte få det att sluta. Det blev bara värre o värre. När vi kommer upp så lyfter de på mitt täcke och jag hör hur en säger att " hon är helt vit och svart om händerna, och kall!" Vet jag fick sprutor o värmetäcke. Men vad som hände har jag ingen aning om. Halvtimmen efter fick jag blodtrycksfall och pulsen sjönk, det kommer jag ihåg. Där kände jag ren panik, såg blixtrar och flimmer! Men jag repa mig igen. Fick ligga på uppvaket i 6-7 h tror jag, minns inte helt.Senare den kvällen hämta Kenth mig så jag kunde få titta på barnen. Jag hann med att titta på flickan och fick hålla henne, sen blev jag dålig igen:(Den kvällen fick vi reda på att två av våra barn skulle skickas till Kristianstad nästa morgon. Sen på fredagen skulle de andra två också dit. Torsdags morgonen ringer de och säger att fickan och ena pojken är redo så ville vi hinna titta på dem igen så fick vi komma ner. Fast jag hade ont så lyckades jag ta mig upp och vi snabba oss ner. Då har de redan skickat iväg en av pojkarna, nummer tre. Jag hann aldrig träffa honom eller få känna på honom innan de åkte. Det känns fortfarande och jag blir lika ledsen idag när jag tänker på det, att de inte vänta på mig så jag iaf kunde få se honom. När jag ser ambulans personalen och läkaren ta min flicka och rulla iväg med henne så bryter jag ihop! Hur vi än har försökt förbereda oss på detta så blev allt en chock!Jag blev kvar med två av pojkarna och min man körde till de andra två och börja installera sig. Torsdagen var jag redan uppe och jag hade ett sånt driv att vilja vara med de som var kvar. Men hade sån ångest för de som hade åkt. På fredagen samlades vi allihopa igen. ♥ Nu fattades våra två andra barn. De kom hit i lördags och sov över. Kändes så skönt att hela familjen var samlad. Nu är snart fyrlingarna 7 dagar gamla och de är jättefina. De sköter sig hur bra som helst och deras framtid är ljus o fin ♥ Kommer skriva mer sen. Men dom sagt , dagarna går i ett här. Magbild dagen innan!Minuterna innan vi åker ner. Dessa små fötter ♥Fick hålla mina två söner i Lund för första gången. Min dotter! Min son som jag inte hann träffa innan han åkte vidare.