LETS TALK ABOUT DEATH.

En inlägg, till föräldrar. Alla ni som har barn har varit här, är där eller kommer att komma dit. Döden. När ditt barn börjar fråga om döden, kanske någon närstående dött och barnen börjar fråga om var personen tagit vägen, om personen kommer att komma tillbaka och vad som har hänt. Det är kan nog vara den svåraste frågan av dom alla "vad händer när vi dör, ska du dö, ska jag dö?" Det finns ingen på jorden som vet vad som händer när vi dör, oftast har man en egen tanke om det. Vissa tror på liv efter döden, andra tror på att vi blir en blomma eller ett djur och sen finns det som som bara tror att vi försvinner och att det inte händer något alls. M har frågat väldigt mycket om döden senaste året och han förstår att man inte kommer tillbaka. Han frågar ofta vad som kommer hända med huset när vi dör, om någon annan ska bo där, vem som ska ta hans leksaker, om han kommer dö före mig och D. Och det är omöjligt att svara på. Jag har läst på extremt mycket om det här just för att kunna hantera detta ämne på rätt sätt. Jag har alltid varit väldigt noga med att vara ärlig, att alla kommer vi försvinna någon dag men man vet inte när och att vi inte behöver gå och vara rädda och tänka på det jämt utan att man ska leva och ha roligt just idag. När min hund dog när M var liten berättade jag för honom att vi kan titta på en av alla stjärnor och tänka på Olle (min hund), att han kanske är där uppe i himlen som en stjärna och tittar ner på oss. Jag tycker ändå det är ganska fint att tänka så. Och jag hörde en person berättade förut att man oftast tittar upp i himlen när man är ledsen eller tänker djupa tankar. Det stämmer hos mig. Och när det kommer till barn, ärlighet varar längst. Förklara så gott du kan, berätta att man inte riktigt vet men att man kan ha en egen tanke om vad som händer, att man får tro som man vill. Men det är jobbigt. Jag vill inte att M ska vara ledsen och rädd trots att jag vet att det är fullt naturligt att börja fundera på döden vid den här åldern. En bok som är otroligt sorglig men väldigt fin är Adjö Herr Muffin. Den riktar sig till barn i ålder runt 5 år.  Det är svårt att läsa den utan att rösten börjar att svaja, men tycker den är väldigt fint skriven och söta bilder. I artiklar där psykologer berättar om hur du hanterar frågan om döden när det kommer till dina barn tipsar dom ofta om bland annat den här boken. Just för ärligheten och en fin berättelse. Har ni läst denna? Lilla Herr Muffin.