ATT FLYTTA TILL NEW YORK

Känner att jag inte har delat av mig så himla mycket av detta mer än att jag skriver lite här och var att jag ska flytta och typ "oj så skoj det ska bli". Ja, men det fattar väl alla, hur skoj det ska bli? Jag är en typ av en person som inte oroar mig speciellt mycket. Har faktiskt blivit lite irriterad på folk som har tjatat om ”men gud ska du verkligen åka med”, ”hur ska du göra med jobb”, ”du kommer dö av uttråkning” etc etc. Jag har inte en endaste sekund tvekat på att jag vill åka. USA har, som ni säkert vet, oerhört många restriktioner vad gäller invandrare till deras land och det är en lång och tuff process att få möjligheten att flytta dit och allt mer arbeta.  Det kommer dock dröja ett tag tills att allting blir klart för mig. Vilket gör att jag numera, om 13 dagar är arbetslös (kommer jobba en del från distans tills att min ersättare är på plats, men ändå!) Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit arbetslös i vuxen ålder. Men jag är helt ärligt inte orolig eller rädd. Jag tänker alltid att det löser sig. Jag är en katt och jag landar alltid på mina fötter liksom. Såklart kommer det kännas konstigt att inte ha någonstans att gå om dagarna, eller mål som jag ska driva mot. Men jag ser det bara positivt. Jag ska få ex antal månader där jag får möjligheten att hitta på saker jag aldrig annars har tid för, drömma och kanske hitta en annan väg i livet karriärsmässigt på vad jag vill. Jag tycker att det kommer bli lyxigt faktiskt! Läste ett inlägg hos Joanna Swica om att hon har sagt upp sig. Älskade hennes text och kände bara – you go girl! Vi måste sluta vara så himla rädda för saker och försöka anpassa oss i olika fack och vägar. Om vi bara springer fritt så är jag säker på att vi kommer komma fram förr eller senare. Det värsta som kan hända är att du får springa åt ett annat håll om det kommer ett stopp. Jag vet att många tänker på sitt CV och "vad kommer dom säga på intervjun om att jag slutade efter xx månader" jag har också tänkt så tidigare, att det inte ser bra ut på mitt CV. Det ni istället måste tänka är - ni vill ändå inte jobba hos en arbetsgivare som inte vill ha medarbetare som vågar och tar chanser och som vill utvecklas. För det är det man gör när man säger upp sig för att satsa på något annat. Man strävar efter att utvecklas och vad är inte bättre här i livet än just det?  Jag ska dela med mig mer om mina tankar inför stundande flytt. Är det något speciellt ni vill veta? Säg till så ska jag svara så gott jag kan på allt från hur man söker visum till vart bästa smoothiebowlen i NY finns! :)