day 402 - alla tankar är överallt

Jag är så tankspridd. Jag vill bli kär, jag vill bli stor, jag vill bli rik och jag vill göra allt jag vill på samma gång. Jag vill kunna skriva fina texter som folk kan bli inspirerade av och jag orkar inte leva upp till folks expectations av mig. Och om du blir irriterad av att jag tar med engelska i mina meningar, jag säger det bara som det är och som det kommer i min hjärna. Jag tänker mycket på killen jag säger massa tack till, från våren och försommaren, för han betydde så mycket. Han var liksom med i mitt liv när jag blev fri. När jag blev fri från skolan så var det nästan i princip vid hans sida, för vi gick tillsammans i idrottssalen, för fina fina du fick pris. Men jag måste släppa dig, du är livets härligaste människa och fick mig att skratta, och gråta. Och jag tror faktiskt jag gjorde detsamma för dig. För jag såg hur mycket jag sårade dig när du gick upp för backen den dagen, och när vi gick där från mitt jobb och du inte ville tänka på det faktum om vad som faktiskt hade förstört den där midsommaren. För det var varken du eller jag. Min hjärna har gått så mycket på full speed sen jag flyttade till min nya lilla familj här i DC. Jag vill börja skriva mer, jag vill skriva mina egna tankar om allt jag känner, och jag vill träna och lyssna på poddar och träna medans. Jag vill att alla och ingen ska veta vad som händer i min hjärna. Men jag vet inte hur. Alla mina tankar är överallt men nu så vet jag inte vart jag ska skriva det eller så försvinner alla tankar när jag sätter mig ner för och tänka.