Trots att det är juldagen..

..så vill jag skriva av mig lite, lite om mig själv och inte massa "hej jag heter emily och bor blablabla" utan mer om vad jag har varit med om, hur jag hanterar olika situationer osv.   Jag har nästan alltid varit otroligt envis, oavsett vad det har handlat om. Jag ger inte upp förrän jag ser att jag har lyckats. Förut kunde jag låta en eller flera personer bara trampa över mig vilket resulterade till att jag mådde som värst vid en period. Idag har jag skapat en styrka inom mig tillsammans med min envishet och jag kan säga med en stolt röst, att jag idag står starkare än någonsin.    Jag har blivit behandlad orättvist av både tjejer och killar. Jag har inte brytt mig om hur de behandlade mig utan jag "accepterade" det och "gick vidare" istället. Allt för att slippa konsekvenser eftersom jag inbillade mig om att jag skulle få ta emot all skit, oavsett om jag inte ens var inblandad i någonting. Jag var för snäll, jag var en person som gång på gång accepterade saker som egentligen anses vara oacceptabela. Ni kanske undrar vad? Att rabbla upp allt som har hänt mig, finner inte jag någon mening med men jag kan däremot kort berätta något som från första stund fick mig att må otroligt dåligt men som sedan gjorde att jag började skapa en styrka inom mig, för vad vet jag? Om detta inte hade hänt mig, kanske jag inte hade varit så stark som jag är idag. Ingenting som jag överhuvudtaget bryr mig om idag men det är något som jag faktiskt får "lida" lite med tills jag hittar en vettig men framför allt mogen kille. Otrohet. Blandade känslor, irritation och besvikelse. Exakt så kände jag vid den stunden. Något jag inte vill minnas tillbaka till. Men varför skriver jag då om det här? Jo, för att oavsett hur dåligt man mår över något man har varit med om så lyckas alla med envisheten och viljan, komma vidare, vidare ifrån sånt som tidigare har fått dig att må dåligt.   Ska jag vara helt ärlig så kopplade jag bort hela grejen om otrohet efter ett halvår. Låter längre än vad det kändes som och det kanske inte var så konstigt. Att jag litade på en person så mycket som jag gjorde, var inte konstigt för mig. Att jag sen blir lämnad på ett sånt här sätt, jag? Vad hade jag gjort? Var det något fel på mig?    Idiot tankar, egentligen. Man är alltid klok i efterhand när något sånt här inträffar, självklart. Men man lär sig även av misstagen eller kan inte riktigt se att jag har gjort något misstag men man lär sig av det som händer en dagligen. Jag kan utifrån det här säga att jag idag är glad. Jag är stark, jag kan säga ifrån och jag är så otroligt envis. Jag tillåter inte vad som helst, jag gör verkligen inte det. Det är väll det positiva i det negativa som hände. Det negativa är däremot att jag har riktigt svårt att släppa in killar i mitt liv igen. Jag tror att alla killar är likadana och bara för att jag har blivit utsatt för otrohet så kommer nästa kille vara samma idiot. Förstår ni? Det är såna tankar som dagligen snurrar i mitt huvud. Även om man har träffat bra människor så har jag inte vågat ta det där "extra steget" som många andra inte ser som något problem.   Det här inlägget visar inget på att jag vill hänga ut någon, utan denna person/dessa personer får stå för sina egna misstag men det jag ville förmedla för er som helt har tappat power på grund av olika anledningar, så vill jag säga: ge fan i att må dåligt över killen/tjejen som inte ger dig något, det resulterar inte till någonting. Du vet själv om att du är värd någon så mycket bättre. Även om du skrapar ihop lite olika fördelar om killen/tjejen så vet både du och jag att har killen/tjejen fått dig att må dåligt vid en tid, vad är det då du vill nå hos just den personen? Ett problem som jag vet att många faktiskt omedvetet har (det har jag också haft) är att man blir så otroligt blind på en person. Man kan inte se någon annan tillsammans med en själv, oavsett om personen har varit en idiot tidigare. Man blir för blind, man blir för styrd av sina känslor helt enkelt.    Jag har lärt mig så mycket på bara 3 år. Allt ifrån att bli dumpad för otrohet till att ha träffat olika människor. Som jag skrev, man lär sig dagligen av misstag som inträffar och på bästa sätt, försöker man lösa det. Jag kan på ett sätt säga (missförstå mig inte) att det som jag har varit med om, är jag glad över att ha inträffat. Inte själva situationen i sig för det var bara hemskt men att jag har lärt mig något av det här. Jag är inte den tjejen som släpper in vem som helst och jag är stark, så stark att jag exempelvis kan säga nej vilket jag har haft otroligt svårt med tidigare. Det kändes som en börda när allt inträffade, såklart. Men som jag har sagt, man lär sig hela tiden och på så sätt växer man även som person. Jag säger bara en sak, power. Du kommer så långt med det. Tillåt INGEN att trampa på dig, ingen. Umgås med dom som du mår bra av, sådana personer som alltid finns oavsett. Jag har hittat mina allra bästa vänner nu på gymnasiet, personer som jag aldrig skulle kunna klara mig utan. Dom som jag mår bra av och alltid har kul med. Såna vänner.   /Emily