Framme

Medans jag skriver detta, sitter jag i mitt rum i Engalnd, vilket känns lite lätt absurt men ganska bra. Hela grejen med att gå runt i nån annas hus som jag inte egentligen känner känns ganska konstigt men jag tror jag vänjer mig snart, eller jag hoppas det. Världsvan som jag är har jag nog aldrig flygit helt själv innan och jag ska inte ljuga och säga att det inte var läskigt för det var det. När jag insåg att ja ställt mig i fel kö för passkontroll var det lite läskigt, jag var livrädd för att missa flyget. Har nog aldrig varit så stressad som när jag sprang där genom flygplatsen för att komma till gate D101. Där en långsam lång kö boarde flygplanet, vilket fick springadet att kännas ganska löjligt. Jag landade igår på hethrow runt fem tiden. Där pappan i familjen, John hämtade mig. Vi körde lite lätt vilse på vägen hem men det gjorde inte något för då fick ja se lite mer än motrovägen vilket var kul. Jag har dock inte sett Farnham mer än genom fönstert i bilen ännu men det är defentift först på listan över saker jag vill göra. Familjen är värkligen super trevlig, barnen är ganska energifulla men jag tror jag kommer trivas bra här. Eller jag hoppas det, jag vill bara träffa lite folk men har ganska många mejladresser och lite Fb-grupper och så, så jag tror det löser sig. Nu ska jag bege mig till stan för att försöka hitta de saker som är ganska viktiga men inte så viktiga att de fick ta plats i väskan.