Petter - April

Ställd mot väggen,vart här förut,men aldrig sett det lika verkligt som nu.Det här är mitt liv,har gjort mina val,jag har byggt upp en mur som jag trodde stod kvar.Men saker förändrasoch saker försämrasoch i slutet av dagen ligger jag vaken och sömnlös,men jag saknar dig så, kan inte riktigt förstå,varför jag gjorde som jag gjorde och bara vandrade på.Men  du säger det var nödvändigt för att komma vidare,starta på nått nytt, bygga  upp nånting finare,jag dricker allt mer för det blir lättare med vinarenmen lögnerna finns kvar i min själ, jag måste syna det.Jag ville vidare,  komma någonstans i mitt liv,bryta mönster bara ta mig förbi,men som en bakvänd kung Midas allt jag tar i blir skit,har inga svar, men det är så vardagen blir.Borta från ögat men ständigt i hjärtat,och vägen tillbaka är mer än  bara smärtsam,vill inget annat, vill inget hellre, för sanningen är denjag har faktiskt aldrig mått sämre.Min trygghet, rutiner och  känsla.Allting försvinner och besluten blir dom sämsta.Sitter ensam, all denna väntan,som om jag var sist i ledet men drömmer om att va längst fram.