MY CHAPTER

Jag kommer aldrig glömma den otroligt befriande känslan jag kände när jag satt mig på flyget ner hit. Efter ledsamheten av att vinka av och säga hejdå kom lättnaden som en våg och sköljde över. Jag tog steget vidare. Lämnade hem, trygghet, osäkerhet, ångest, ansvar och människor. Det må uppfattas som en flykt från mina problem. Det kanske det också var. Men jag ser det mer som ny start. Som ett nytt kapitel av mitt liv. Att få lämna allt som haft så stor påverkan både fysiskt och psykiskt bakom mig och starta om. Någon helt annanstans. Helt ensam. Utan någon annan, bara jag. Jag är både stolt över mig själv som tog steget och började om, och över allt jag åstadkommit under dessa snart 8 månader iväg. Jag har inte bara lärt mig mycket om mig själv, utan också hur stor påverkan människor har på varandra och hur mycket människor kan förstöra varandra, liksom lyfta upp varandra. Hur människor kan vara så fel för varandra och hur människor kan vara så rätt för varandra. Detta är mitt kapitel och jag kommer aldrig att glömma hur sjukt jävla modig jag är.