Zoagli, paradiset på jorden?

Har blivit kär i italienska rivieran. Det är tydligen paradiset på jorden? Känner GLÖM kollo GLÖM Sverige, det är här man ska vara. Zoagli är så vackert och de färgglada husen sträcker sig över bergen. Huset vi hyrt har varit helt fantastiskt. En veranda med världens bästa utsikt och 200 m till stranden och torget. Vi har badat, solat, spelat spel, lagat asgod mat på färska råvaror, druckit vin och druckit espresso på torget. Dina och jag har suttit på torget och spanat på Italienare till henne. Jesper och Dina har lagat nästan all mat.  Har känt mig så harmonisk, semester i hela kroppen. Omgiven av vänner konstant. Bo tillsammans, äta tillsammans, bada tillsammans, laga mat tillsammans.  ”Vad ska vi göra imorgon tycker ni?” ”Ska vi öppna en flaska vin?” Zoagli känns som en gömd pärla. På stranden hänger brunbrända gubbar och tanter på solstolar. På torget finns det marknad, mini market, ett café och ett bageri.  Känner att jag måste komma tillbaka till zoagli, rivieran, Italien. Har fått blodad tand till att resa, befinna mig i andra länder, se nytt. Känner också att Italien är mitt land. Älskar människorna, stämningen, kulturen. Älskar allt. ”Vem går till bageriet imorgon?””vi börjar väl dagen med stranden?” Nu befinner jag och Daniel oss i Lyon och ska strax röra oss in mot stan. Det ska vara 28 grader. Här ska vi vara två dagar innan vi rör oss mot Reims.