Smygröka på parkeringen och disco med italienare.

När jag var 16 år bestämde jag mig för att åka på språkresa till England tillsammans med mina kompisar Linda och Ylva. Det var första gången jag skulle resa utan mina föräldrar, och jag va så exalterad. Vi skulle bo på ett gammalt internat, omgivet av gröna kullar och små steniga byar, tillsammans med ungdomar från hela världen. Två veckor av äventyr väntade. Linda hade varit där sommaren innan och berättat historier om att hångla med italienare och lära känna massa portugiser och fransyskor. Vi måste åka tänkte jag.  Här bodde vi! På en skola i Crannbrook på engelska landsbygden. Skolan va gammal och stor. Det fanns massvis med byggnader på området och det va tydligt att det var en internatskola. Exemplevis fanns pool, kyrka, kyrkogård, tennisbanor och sporthallar.  Vi blev indelade i engelskaklasser utifrån vilken nivå man kunde språket. Vi hamna i gruppen med alla italienare och portugiser och blev kompis med dem därefter. Vår lärare var ung och supergullig. Hon undervisade oss genom att bland annat berätta det senaste kändis-skvallret från England.  Blev kompis med en italiensk tjej som hette Marta som vi sedan hängde massvis med. Jag och Ylva med det franska gänget. Varje dag gjorde man massvis med aktiviteter. Ibland var det exempelvis poolparty ibland spelade man kort. Efter ett tag började jag, Linda och Ylva spela squash. Blev lite besatta. På lägret fanns det två unga ledare som vi direkt tyckte var supercoola. Den ena hette Ben, och den andra… Jack, kanske? De var precis sådana som vi drömde om: snygga, avslappnade och samtidigt så roliga. Vi gjorde allt vi kunde för att få hänga med dem. Ben och Jack ordnade också talangshower på campus, och jag hamnade i ett gäng som skulle framföra Grease. Eftersom jag var den enda blonda tjejen med lockigt hår blev jag vald till Sandy. Danny spelades av en supersnygg italiensk kille som knappt kunde engelska. I slutscenen skulle vi stå längst fram på scenen, med händerna mot varandra, och luta oss in för en kyss precis när ridån skulle falla. Hade sån panik. Tänk om vi skulle missa timingen? Tänk o vi skulle kyssa varandra på riktigt? Men det värsta var att jag kanske inte ens ville missa den där kyssen?? Blev lite besviken varje gång det inte skedde. Utöver alla aktiviteter på lägret spenderade vi mycket tid med att gå ner till byn, där vi försökte övertala främlingar att köpa ut cigaretter åt oss. Sedan gömde vi oss på parkeringen eller i den täta skogen, där vi rökte, åt engelskt godis och skvallrade. Sen åkte vi på massor av utflykter till ställen som London, Oxford och Brighton. Vi tog varje chans att shoppa i butiker som bara fanns i England, där vi frossade i billiga kläder och saker som vi inte kunde få tag på hemma. Var besatta av Primark, Top Shop och typ Zara? Vi avslutade oftast med en fika på Starbucks, där vi sippade på våra frappuccinos. Någon kväll sent smett vi ut med ett gäng. Gick till byn och letade fest.  Verkligen en aktivitet jag sysslade med ofta som 16åring. Gå runt i stan och leta fest. Undra liksom hur vi tänkte nu i efterhand. Om vi exempelvis såg en fest som skedde i någon lägenhet, varför tänkte vi att vi skulle va välkomna? En kväll var det disco. Alla italienska killar betedde sig som alla fördomar man hade av italienska killar. Ville dansa nära, sprang efter de blonda tjejerna och var besatt av oss på grund av att vi var svenskar.  Lena, en supersocial fransk tjej från Paris.  Fick se så mycket och lära känna så många under de två veckorna. Efter 15 dagar var äventyret över, och mina föräldrar kom för att hämta mig. Jag kände mig nöjd och stolt över allt jag hade upplevt och alla nya vänner jag hade fått. Jag hade till och med lärt mig ta halsbloss!! En färdighet som jag då ansåg vara livsviktig. Men en liten del av mig var fortfarande besviken över att inte få hånglat med en enda italienare </3