November.

Novembermörkret är här. Jag är mest på jobbet och i ateljen. Min mobil består av bilder på målningar som jag inte kan posta här förrän vernissagen har skett. Denna helgen har varit den bästa på länge. Jag har sovit, kollat på fem (sju? åtta var det kanske?) filmer. Blivit besatt av twilight (berätta inte för någon), promenerat runt i Aspudden med Ellen Daniel. Känner för att vara ensam mest. Vara inne mest. Se på filmer mest. Funderar på om detta kanske ändå är det bästa sättet att tackla mörkret? Ge hän, visa sig besegrad. OKEJ JAG GÅR VÄL I IDE DÅ. Ungefär så.  För någon vecka sedan skålade jag på en aw med mina kollegor att jag jobbat på mitt jobb i ett år nu. Känns som ett helt liv sedan? Så mycket som hänt det senaste året. Kanske därför det känns skönt att bara vara lite just nu? Att få landa lite. Att få jobba i ateljen, springa runt på jobbet, gå och lägga sig, gå upp och dricka kaffe. Låta det rulla lite. Låta November vara November.