Maj.

Maj är min svåraste månad. Har tänkte på det mycket de senaste året. Varför det är det och varför många andra tycker den är så härlig? Det händer alltid så mycket i Maj, det är en övergångsmånad. Massvis med beslut att ta, saker man inte vet hur det kommer bli. Och samtidigt ska allt hela tiden va så häärligt? Tiden räcker inte till i Maj. Det blir lätt en lista att bocka av. Sen kommer Juni och jag älskar Juni. Men Maj och jag har en så komplex relation.  I alla fall har Maj i år varit bättre än vanligt. Kanske för att det är mindre krav under Corona? Men det har absolut varit där ändå, alla val övergångar beslut och all ängslighet det för mer. I helgen tog jag och Daniel bilen upp till Stockholm och hämtade grejer från lägenheten. Typisk Maj-helg. Kände så mycket "varför är jag inte här" "jag vill va här" men också skönt "att inte va här" när jag såg hur glest med människor det är överallt.  Förutom detta har det hänt mycket bra.Typ som att Dina va här i veckan och jag fick träffa hennes nya kille. Hade så fin kväll där vi drack drinkar och åt mat och skrattade så mycket. Så tacksam för vår relation<33 Vi grät nästan en skvätt när vi insåg hur mycket vi saknat varandra.