Lights out, words gone.

Kameran följer knappt med längre och jag är en väldigt dåligt bloggare i största allmänhet just nu. Men jag trivs. Trivs med att vara arton år och kunna dansa in i natten och aldrig riktigt vilja gå hem. Trivs med att äta middag med nära vänner och diskutera, skratta och tränga upp sig på i kökssoffan. Trivs med att vara i skolan och umgås med alla klasskamraterna, fika på hålltimmarna och dricka kaffe även fast jag inte borde. Trivs med att laga middag med storbror åt familjen och på något sätt försöka säga:jag kan laga mat. Jag kan vara vuxen nu. Trivs med mig själv.                    (Nu överromantiserar jag. Men mitt i Februaris snöslaskiga trottoarer och mörka kvällar är det okej. Mer än okej)