Jobb jag haft, jobb jag älskat.

Brukat oftast säga att jag älskat alla jobb jag haft? Förutom två hemska dagar jag spenderade som värvare på Greenpeace. Men jaa är så tacksam för alla roliga jobb jag haft? Känner också att jag haft så tur med dem? Att det är en ynnest att jag hamnat på så underbara arbetsplatser.  Här kommer en sammanfattning av de tre som satt stort intryck på mig :,) : _____________________________________________________________________________________________ LISEBERG Min besatthet av Liseberg började långt innan jag fick jobbet. Jag dejtade en kille en tag som hade hela sitt sociala liv från Liseberg. Hängde med alla dessa människor och kände bara hur??? får?? man va med?? Det va något med dessa lisebergare som jag avundades. De va supersociala, snygga, charmiga och häärliga. Killen jag dejta och jag va ute med hans gäng och allt va så kul jämt med dom? De fick liksom livet att hända, festen att börja osv. Älskade det och planerade sedan att söka jobbet nästa år. Jag ville så gärna ha jobbet att jag till och med bokade en tidigare hembiljett från Brighton för att gå på final-intervjun. Som tur var det värt då jag äntligen fick jobbet. Äntligen va jag också lisebergare. Under min första sommar på Liseberg var jag besatt. Jag tycker fortfarande synd om mina vänner som var tvungna att höra så mycket om Liseberg hela tiden. Men gud bad jag njöt ändå. Jag tyckte att alla mina kollegor var härliga och coola och jag ville så gärna vara en del av gänget, vilket jag blev. Jag fick en Lisebergs-bästis och blev en del av ett Lisebergs-gäng. Varje morgon hade vi ett morgonmöte som i princip innebar att vi lekte i 30 minuter för att "komma i rätt stämning" inför dagen. Det var helt sjukt egentligen och kanske en mardröm för många, men jag älskade det. Ibland åkte vi attraktioner tillsammans och ibland lekte vi kurragömma i kaninhuset. Jag bar ett Lisebergs-band i håret varje dag och gick runt i Lisebergs-uniformen. Varje söndag hölls antingen kaninfest på Valand eller ölhäng på Lisebergsbaren Vino. Jag gick på alla festerna hela sommaren. Att vara på kaninfest var i princip som att vara på en vanlig klubb, fast alla människor arbetade på Liseberg. Stämningen var ungefär så här: alla känner alla, alla blir superfulla och alla hånglar med alla. Det var superhärligt, men ibland var det lite väl mycket köttmarknad. Att jobba på Liseberg tog upp nästan all ens vakna tid. Man jobbade till kl. 22, gick hem och somnade vid 23 för att sedan börja jobba igen klockan 09 dagen därpå. Jag körde attraktioner, umgicks med kollegor och skvallrade. Liseberg var som sitt eget lilla samhälle med hierarkier och koder. I matsalen var det viktigt att sätta sig vid rätt bord och borden var uppdelade efter vilket område man jobbade på. De som jobbade med fast food var lägre ner i hierarkin medan attraktionspersonalen var högre upp. Men kaninlandet, där jag jobbade, var lägst ner i attraktionshierarkin. Jag minns hur en kompis tipsade mig om att skaffa en så kallad "Lisebergscrush", någon att spana in på jobbet för att göra arbetsdagen roligare. Jag tyckte att det var en bra idé och några dagar senare såg jag Daniel för första gången. Han stod på attraktionen bredvid mitt kaffebås och jobbade. Jag blev kär direkt och tänkte "nu tittade jag på honom sådär som jag tittar på personer som jag blir extremt kär i". Någon dag senare presenterade min kollega oss för varandra när han skulle lära mig att köra en attraktion. Vi klickade direkt och jag gick sedan på moln resten av dagen. Resten av sommaren började jag varje arbetsdag med att läsa schemat för att se om vi skulle jobba tillsammans, om han skulle vara i närheten eller om vi skulle ha lunch samtidigt. Allt spelade roll. Jag ville aldrig sluta jobba på liseberg och om inte pandemin kommit vet jag inte om jag någonsin hade slutat? Har verkligen älskat Liseberg och min lilla Lisebergsfamilj gränslöst mycket. Fortfarande så glad av att få varit en del av det?  __________________________________________________________________ AKADEMISK OMTANKE Genom mitt jobb som barnvakt blev jag rekryterad till koordinator på företaget Akademisk Omtanke. Va superung och förstod inte alls hur seriöst det var. Men jag älskade det. Blev upplärd på det lilla kontoret i stan av två tjejer och fick en ny kollega som jag skulle komma att spendera varje dag med i flera månader. Arbetade med att rekrytera nya barnvakter och studiepedagoger som vi sedan matchade med olika familjer och uppdrag. Bar kavaj, drack kaffe och sminkade mig så ingen skulle se hur ung jag var. Älskade att intervjua potentiella anställda. Men va tvungen att va väldigt problemlösande och kreativ och det va spännande att använda de förmågorna till något som inte hade med konst att göra.  Under tiden jag och Agnes blev upplärda gick vi ut mycket med Paulina som lärde upp oss. Jag va yngst och de va några år äldre. Jag va ganska så oskyldig och de va helt gränslösa. Vi festade på Nefertiti, hade hemmafest till kl.07 på morgonen, drack gratisdrinkar på Excet, hängde med olika gäng. En utekväll tatuerade Agnes och Paulina sig? Och lånade tatuerarens bil för att köra och hämta ut cash som de skulle betala honom med? Det var bara en av många saker som hände haha. Levde som en 20-åring men hade en 30-årings lön. Här har jag precis köpt sushi till lunch vilket jag gjorde typ varje dag.  Lärde mig så mycket under tiden på akademisk omtanke!! Hur man rekryterar, hur man skriver proffsiga mail, hur man pratar i telefon på ett professionellt sätt. Akademisk Omtanke gav mig så mycket jobb-självförtroende.  ______________________________________________________________________ BARNENS Ö Känner att jag inte behöver säga så mycket om Barnens Ö? Men det dök verkligen upp i rätt tid. Och så glad över att få göra tre somrar<3 att jag fått träffa så många gulliga barn, haft så många kvällar på Knapp, blivit tajt med så många kollegor, varit på utbildningshelger, skvallrat<3 lekt och busat.  Det är något så fridfullt med att befinna sig på gården. Vakna i sitt lilla rum, promenera ner för frukosten i matsalen, jobba jobba jobba och ständigt umgås med samma personer. Det blir en extrem bubbla, man stänger av nästan allt utanför. Allt som spelar roll är den specifika kollo-perioden man är i.  Sen att få jobba med bästisar! Två somrar med Elin och en med Erik<3 Att kunna sitta på bryggan och skvallra tillsammans, hänga med barnen tillsammans och festa tillsammans. Lyx. Det blir inte mer sommaridyll än Barnens Ö? Åka båt överallt, barn som leker, bada varje dag, gulliga små trävillor överallt, springa upp och ner för ängar och hajka ute på en ö och kolla på soluppgången.  Ett paradis!!!!! Även mycket glad över alla konstnärsjobb, praktiker m.m. Och så tacksam att mitt första jobb post examen blev Viktor Rydberg!! Hoppas på lika många fina jobb i framtiden!!