Hej.

Hej från världens jobbigast och stressigaste människa. Eller ja, jag känner mig så idag. Så mycket nu!!! Och jag orkar inte riktigt palla trycket. Eller jag gör väl det men känner mig lite som Flora Wiström i slutendan och insett att jag också behövt en stuga att åka till på landet och bara vara o ca en månad. Allt går så fort och jag hinner inte med. Daniel bad mig sätta mig på sängen igår och räkna upp allt jag "åstadkommit" sen jag flyttade till Stockholm och bad mig sedan räkna hur många veckor jag bott här. Nio veckor blev det. Ingenting egentligen. Men det har känts som ett liv. En av anledningarna är väl att jag GJORT SÅ JÄVLA MYCKET SAKER. Jag har så bråttom med allt. Vill åstadkomma så mycket, vill ta mig dit jag vill. Vill få mitt drömliv. Så rädd att allt bara kommer glida ifrån mig. Att jag kommer vakna och va trettio och ingenting blev som det skulle. Att va vuxen men inte lycklig. Hur gör man? Gör jag helt fel? Och hur får man balans samtidigt? Och hur fan lever man i en storstad men samtidigt bevara sitt lugn?