CANNES 2013.

Välkommen till Cannes 2013. Den första utomlandsresan med kompisar. Vi var 17 år och hade fått låna Beas mammas kompis lägenhet mitt i Cannes. Det va en liten tvåa med två stora sängar vilket innebar att vi sov två personer i den ena och tre personer i den andra. Men vad gjorde det? Lägenheten hade ju en takterass som vette ut mot resten av stan. Vi tyckte inte att det kunde bli bättre.  Vi visste knappt vad Cannes innebar mer än att det va en stad i Frankrike. Väl där möttes vi av rikedom på ett sätt många av oss inte mött tidigare. I hamnen låg lyxyachter på rad som hade flera våningar och anställd besättning. Vi kom direkt från feminism, jazzhuset, glitter och hemmafester. Vi gick runt med adidassneakers, blommiga secondhand klänningar och bikinis från Monki. I Cannes fanns det dyraste casinot i världen, överklass-turism och modeller som åkte runt i limousine. Kontrasterna va stora. Vi hade 10 dagar på oss att upptäcka staden. Vi hade planer om att åka till Monaco över dagen och gå på museum. Men snabbt kom vi istället in i vana att varje dag gå till stranden. Vi va ju också lite bakis varje dag efter allt billigt vin och så fort man slogs av värmen utanför vår lägenhet med air kondition kunde man inte riktigt tänka klart. Det fanns en udde som sträckte sig ut från stranden en bit ut. Där tog vi våran plats. Solstolar, uppblåsbar madrass, citron för att bleka håret och sololja från Hawaiian tropic. Där låg vi dag ut och dag in. Varje dag gick vi till en liten kiosk och köpte läsk och pannini. Varje dag tänkte vi även, imorgon åker vi på utflykt, bara en till dag på stranden.  Vi kom snabbt in i rutiner. Varje morgon gick vi ner till marknaden bredvid vår lägenhet för att köpa vattenmelon och olika frukter från de olika stånden. Ingen kunde engelska men vi använde den lilla franskan vi hade med oss från Franska 1 och 2. På vägen hem svängde vi alltid förbi samma bageri för att plocka med oss några baguetter. Framme i lägenheten suckade vi av lättnad över att komma tillbaka till air kondition och satte oss sedan trångt runt det lilla runda köksbordet och åt frukost.  Vi var naiva och hungriga på livet. Efter att ha sovit middag efter en dag på stranden satte vi oss på takterassen och drack vin vi hade köpt på den lokala supermarketen. Oftast persikovin som kostade 2 euro styck. Vi lyssnade på Edward Sharp and the magnetic Zeros och Beyonce. Vi pratade om livet och om vem som va oskuld eller inte. Vi avslöjade saker vi aldrig sagt till någon annan innan. Sen med varsin vinflaska i handen drog vi ut, i hopp och tro att vi skulle komma in på klubb. Vi tänkte: Varför skulle vi inte komma in någonstans?  Men vi blev nekade nästan överallt. Speciellt på Casinot där vår naiva världsbild sa att vi hade en chans att komma in. Tillslut hittade vi en bar i stan. Belägen på en mindre gågata och med en liten uteservering. Det va knappt någon där men vi började gå dit varje kväll. Vi blev kompis med vakten och Ellen spenderade kvällarna med att prata med honom och bli lite kär. Jag beställde Martini Bianco som mamma lärt mig. Vissa kvällar startade vi igång ett dansgolv på det tomma golvet mellan borden och bardisken. Inget kunde stoppa oss.  En kväll då vi som vanligt hängde på baren satt jag och Elsa på uteserveringen och pratade om att förlora oskulden. Plötsligt kommer tre killar ut från baren bredvid och rör sig mot vår bar. Den ena killen är lång, har brunt hår med lite lugg, han kollar på mig och jag ser tillbaka. De går in och jag tänker inte mer på det.  När jag och Elsa sedan rör oss in igen har de tre killarna blivit kompisar med resten av gänget. Den långa killen berättar att han heter George och kommer från England, han är sjöman. De två andra killarna är från Israel och är tydligen väldigt rika. George har blivit anställd till att segla Europa runt med de två israeliterna som en slags partyperson-sjöman-barnvakt. Han rycker på axlarna och säger att det ger honom möjlighet att se världen helt gratis, och ha väldigt kul på vägen. Vi har aldrig hört något liknande. De bjuder på shots medan vi frågar ut om deras båt, med lyxyachterna i hamnen i bakhuvudet. Ellen säger att hon tycker George är väldigt snygg så jag ger upp direkt.  Efter att ha startat upp ett dansgolv mitt på golvet, dansat med Elsa och tagit en till Martini Bianco kommer George fram och pratar med mig. Jag frågar om England. Han frågar om mig. En stund senare kysser han mig mitt på dansgolvet. Jag blir överraskad, förbluffad. Men också tagen. Jag som inte trodde att jag hade en chans.  Resten av gänget har bestämt att vi ska ha efterfest på deras båt. Vi rör oss ut ur baren, genom smala gånggator ner mot hamnen. Jag och Geroge håller hand, jag berättar att jag vill flytta till England i framtiden, han säger på sin brittiska engelska att han tycker att jag är Amazing. Vi hånglar mot en vägg, skrattar och går en bit bakom de andra. Jag känner mig kär från ingenstans. Vi klickar så bra och allt bara flyter. Han bär upp mig på ryggen och vi springer genom de smala gatorna. Vi hånglar i en gränd.  Väl framme visar det sig att båten inte alls är som lyxyachterna. Snarare som en svensk segelbåt. Vi blir besvikna. Kollar på varandra: vad gör vi nu? Men George vill visa något vid stranden och följer med utan att tänka så mycket mer. Vi ligger med varandra mitt på stranden. Mitt på en klippa på franska rivieran under stjärnorna. Det bara blir så. Efteråt badar vi. De andra kommer och hoppar i dom med. Vi simmar ut till en flotte som ligger längre ut. Vi lägger oss på våra ryggar och kollar på stjärnorna och pratar. När klockan blir 6 på morgonen kysser vi varandra hejdå vid muren vid stranden. George ska segla vidare till Spanien nästkommande dag. Vi vandrar hem i natten. Går hem och lägger oss i de två stora dubbelsängarna. Jag är så uppvarvad att jag inte kan somna. Efter att försökt somna i en timma går jag istället upp och tar ett bad. Öppnar snedfönstret över badkaret och sträcker ut huvudet och armarna. Kollar ut mot hustaken och tänker att jag faktiskt känner mig som en annorlunda person efter det senaste dygnet. Att det förändrade något inuti.  Efter tio dagar åker vi hem. Brunbrända, blondare än någonsin förr, utmattade och bakis. Sitter på bussen och lyssnar på Alicia Keys girl is on fire. Tänker hur mycket man har att berätta för dom där hemma. Några år senare när jag flyttat till England så tycker jag mig skymta George ibland, på någon bar eller på Tinder. Men jag ser honom aldrig igen och kanske är det precis så det ska vara.