28 år.

Sitter hemma och jobbar hela eftermiddagen, har möte på teams och hämtar mer kaffe från köket. Daniel har äntligen fått fast-kontrakt och ikväll ska vi fira på kvartersresturangen runt hörnet. Vi har anmält intresse till en HSB-lägenhet, bara för att se hur det känns. Jag är stressad på jobbet och jag och Kerstin tar promenader och rantar om kollegor. Springer runt i kaffe-rummet och minglar. Säger till en kollega att jag måste öva på att inte göra mig tillgänlig, det finns alltid för mycket att göra på jobbet, alltid någon att prata mer. Såg du det här mailet? Jag blir helt slut men märker det inte ens för jag hinner inte slappna av utan hämtar mer kaffe istället. Känner bara: älskar att jobba, men jag hatar stress, det förstör en. Imorgon är det sista dagen innan lite ledigt i alla fall. Vi ska ut på aw och fira, kanske gå på konsert sen vid Nytorget? Tänker så mycket på det här med att vara 28 år. Så gammal, så ung. Ena stunden känner jag bara att allt måste hända NU, karriääär, bostadskarriääär, pengar och typ förlovning? Andra stunden känner jag bara, måste få livet att hända NU, måste uut, måste dansa, måste va med mina vänner. Måste leeva. Men samtidigt så svårt när man samtidigt ska ha ett jobb man måste gå till nästan varje dag? Hur gör man 28 år på bästa sätt? Någon som veeet?