Kvällstankar

Det finns saker som jag tänker på, upprepade gånger och oftast vill tårarna tränga sig fram varje gång.Jag har inga bästa vänner, jag har alltid haft svårt att ha tjej kompisar men har alltid velat ha riktigt nära vänner men jag har nog en liten för stor rädsla för att bli lämnad för att det ska gå. Jag har haft riktigt toppen bra vänner, men med gymnasiet , hur jag mått psykiskt och med att dom träffat roligare vänner med ett större "utbud" av nya och fler vänner så har vi bara glidit ifrån varandra. Vissa pratar jag fortfarande med någon gång i månaden men för det mesta är jag endast med några i min klass, under skoldagarna, och sen är jag faktiskt själv. Många tror väll att det är något jag trivs med men sanningen är väll den att jag helt enkelt tröttnat på att höra av mig. Jag har lätt att alltid känna att jag är i vägen, att jag är för mycket och är väll, hur pinsamt det än är att säga, rädd att jag värderar våran vänskap högre än personen gör. Jag har alltid väldigt lätt att bli fäst i en annan person och tyvärr är det inte alltid ömsesidigt. Så nej, jag har inte många vänner eller ett stort umgänge, jag är inte personen som har personer som finns för mig i alla lägen, men efter ett tag slutar man bara anstränga sig. Personerna man glidit ifrån får stå sitt kast, inget är omöjligt att reparera och få tillbaka , ibland blir vänskapen bättre än aldrig förr men jag är den där personen som oftast blir "överkörd" och med det är jag oftast inte personen som försöker få upp kontakten igen. Jag kan höra av mig men man behöver vata 2 för att skapa och hålla en relation vid liv. Ta hand om era vänner, vänner kan vara det viktigaste man har så ta dem aldrig för givet!