Kroppskomplex

När jag gick i 5/6an och alla killars medellängd var runt 145 cm så var jag 165 cm lång , stor bystad med kurviga höfter. Men ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket, dem äldre tjejerna förklarade ibland sin avundsjuka och annars så la jag inte precis någon tanke på min kropp och längd. I alla fall tills dagen som jag för första gången hörde hur en kille i parallell klassen högt och tydligt kallade mig jätten. Ja det var väll då komplexen började och med är åren så har det knappast blivit bättre. Fram tills nu så har jag nästan alltid varit längst i mitt umgänge och jag kommer ihåg när jag i 8an blev kär i killen i 9an.. Ja han var väll förtjust i mig med men God forbidden att ha en tjej längre än sig själv.. På handbollsplanen kände jag mig bara stor och klumpig och att vara på stranden med vänner var tortyr. Allas blickar var något jag inte tål och inbillningarna om att alla dömde mig, viskade om mig och äcklades över mig, dem kunde inte ens den bästa psykologen stoppa. Men nu kommer vi till den delen som jag faktiskt vill uppmärksamma: för några dagar sedan så satt jag och kollade igenom mitt Instagram flöde när jag såg dem kommande bilderna för första gången på ett år. Bilderna var tagna under maj - juli 2014 vilket var i början av mitt och Felix förhållande. 3 bikini bilder som jag själv var tvungen att erkänna var snygga men det hemska är, att jag på den tiden såg mig själv tjock. Jag vägde runt 56 kilo och är 167 cm lång men jag hatade min kropp. Visst, jag var ju självklart inte Victoria secret smal men vem är egentligen det.. Förutom VS änglarna såklart... Jag idag har gått upp en del i vikt men jag anser ju fortfarande inte mig själv som tjock, ja så pass mycket har jag faktiskt lyckats mogna mentalt, men hatet jag idag har för mina dåvarande tankar är enorma. Liksom jag var inte bara tjock i mitt egna huvud då utan även i samhällets ögon och det är sjukt. Och jag kommer än idag ihåg när jag läste en kommentar på min blogg som löd: om du hade gått ner några kilo så hade kanske (mitt ex) stannat kvar hos dig. Fattar ni hur brutalt det är att läsa? Förstår dem ens själva hur sjukt det är att skriva sånt. Men för all del, hade det varit så, så hade väll han ändå inte varit en kille att ha kvar. Men tillbaka till ämnet, vi lever i ett samhälle där 12 åringar oroar sig om vad dem äter, hur mycket dem tränar och framför allt , vad andra tycker. Jag skäms och min största rädsla just nu är att dagen jag får barn, så får jag en dotter. Jag vill inte vara mamma åt en liten tjej som tvingas leva i denna sjuka värld med skeva människors åsikter, jag skulle aldrig tåla att se eller höra mitt egna barn gå igenom så mycket självhat och manipulation av hemska människor. Nej idag kan jag ju inte säga att jag älskar min kropp, det finns flertal saker som jag hade velat ändra på men jag är så trött på att hata mig själv och min kropp, speciellt pga icke relevanta människor och deras åsikter.