Det där med ytlighet och prestige

Hej gullisar.Som ni kanske har märkt har jag inte uppdaterat på några dagar. Svaret på det är att jag har varit helt utmattad och sjuk. Har behövt sova och inte tänka på nånting annat än mig själv. Jag tänkte ta upp en fråga som jag tror många tänker på dagligen, och det är prestige. Om man är uppvuxen i Stockholm är det ett ständigt snack om vad du har utbildat dig till, vad du jobbar med och var du bor. Jag själv har varit uppslukat av det i flera år. Som att något av detta ska säga vem du är? Jag kräks på det idag - kunde inte bry mig mindre. Det är bara fasader.  Detta ser vi även mycket hos bloggare (Obs! Inget illa menat här, jag bloggar ju själv och har massor av vänner som bloggar). Men för att ge ett konkret exempel: Du ser en bild på en ultrasnygg tjej som posar med en ultrasnygg outfit i SoHo där du skymtar sekelskiftsbyggnader i bakgrunden. "WOW" tänker du. Och absolut, det gör jag också! Jag älskar snygga bilder som skapar en wow-känsla inom mig. Men hur många tagningar och hur mycket jobb tror du är nedlagt bakom denna bild? Det är likt en modeplåtning - där man har plockat ihop outfits och valt ut ultimata platser för bilderna. Jag förstår att de flesta av er vet att så är fallet, men jag vill bara trycka på det ännu mer. I de flesta fallen är det INTE äkta. So don't feel any pressure, haha. ;)  Man kan säga att modebloggerskorna är dagens modetidningar. De tjänar ju pengar på att lägga ner tid på snygga bilder, såklart. Och tidningar dör ju tyvärr ut, som vi alla vet. Jag tycker fortfarande att det var synd att CHIC la ner (den modetidningen som jag var redaktionschef på förut). Det var verkligen en bra tidning!  Men för att avrunda det här inlägget vill jag bara säga att du ska fortsätta fota och styla så länge du tycker att det är roligt! Den dagen det blir en börda istället för en hobby är det dags att lägga av. Det är så jag resonerar med min blogg iallafall. :) En HELT ostadged bild.. ;)