vår egna fantastiska resa

För er som inte känner mig eller som kanske gör det men inte vet detta om mig så tycker jag väääääldigt mycket om Zara Larsson. Jag lyssnar på hennes & Noels podd Den fantastiska resan väldigt flitigt & igår kom ett nytt avsnitt ut. Där pratade de om det här med att vilja se ut som någon annan så mycket att det gör ont.  Vet ej om detta är fenomen som killar också känner till men det är mycket möjligt att de gör men jag som tjej känner otroligt mycket igen mig i det de sa.  De pratade mycket om att det är ju vissa saker som är vackra & saker som är fula på en person som är typ "bestämt" genom vårt inflytande av social media med mera. Dock brukar man ju säga att skönheten ligger i betraktarens öga & det är ju också sant men vi alla har en stark bild om vad är vackert och vad är fult som (nästan) alla kan hålla med om.  Har ni någonsin känt att ni har velat se ut som någon annan? Alltså så mycket att det gör ont? Visst kan man förändra sitt utseende med smink, hår, gå upp/gå ner i vikt, operationer osv men vissa saker kan man inte ändra på som man bara får acceptera & då går man iallafall ofta genom samma stadier som i sorg, är inte det intressant? De vanligaste 5 sorg stegen är: Förnekelse, ilska, köpslående, depression & acceptans.  Hur många gånger har vi inte sett någon som har ett drag vi vill ha & försökt hitta fel på personen istället för att erkänna för sig själv att det är faktiskt något vi vill ha själva men aldrig kommer att få? Hur många gånger har vi inte blivit arga på oss själva för att vi ser ut som vi gör, tyckt vi är fula, inte värda något & blivit så frustrerade att man bara vill skrika? Hur många gånger har man inte tänkt att "Okej men jag kanske ska spara pengar för en fettsugning/läppförstoring/bröstoperation" eller vad det nu kan gälla men sedan kommit fram till att det är löjligt dyrt & kanske helt omöjligt? Hur många gånger har inte vår frustration gått över i gråt? Sorg över att vi är dömda med detta utseendet resten av våra liv? Inte velat gå ut & alltid undrat om andra personer verkligen kan tycka man ser bra ut för allt man själv ser i spegeln är hemskt? Hur många gånger har vi kommit till ro med att du är den du är & du är vacker som du är? Jo visst, vi alla har nog gått genom de stadien, dock tror jag alldeles för många fastnar i depressions delen & har alldeles för svårt för att gå över till acceptans. Hur gör man ens det? Sorgligt nog tror jag att det här med att "tävla" med andra gör så man kan till slut acceptera sitt utseende. Ärligt talat så finns det till 100% människor där ute som går genom alla dessa stegen för de vill se ut som DU, se ut just som DU gör. De vill ha ditt leende, dina bröst osv. Dessa tankar gör så man får ett slags övertag om sina egna nedtryckande tankar, så testa att istället fokusera på vad du vill ha, fokusera på det som andra vill ha hos dig.  Jag tillexempel har gått genom alla dessa stadierna & går nog genom dem med jämna mellanrum när jag ser modeller (no shit). Inte för jag vill ha deras smala midja & tonade armar utan för jag vill ha deras kindben & deras ben! Jag har aldrig haft några starka markerade kindberg eller långa ben & det kommer jag inte heller någonsin få. Jag har alltid varit kort, tyckt min kropp varit konstig. För korta ben & för lång överkropp. Jag kan ju nästan dock sätta min högra fot på att det är inget som någon annan tänkt på, och jag gillar min högra fot rätt mycket faktiskt. Sen pratade faktiskt Zara om något rätt smart tyckte jag, hon sa att när hon tittade på någon hon ville vara & kanske satt med gråten i halsen så fick hon studiemotivation hur konstigt det än låter. Hon har insett detta att hon kommer aldrig bli den personen men om hon så ger sig fan på det kan hon bli astronaut om hon så ville. Vi alla har makten att göra vad vi vill med våra liv & bli vad vi vill så varför låta ett skal så som vårt yttre begränsa oss? Det är ju rent ologiskt egentligen!  Visst vill man trivas med sig själv men låt inte det hindra dig. Lär dig istället uppskatta det som är unikt med dig, det som gör dig till dig & inte till en i mängden.  Så jag tycker att alla ska ta MINST en minut varje morgon & ställ er framför spegeln & titta på er, studera varje litet drag & form av din kropp & hitta det du är nöjd med, det som andra skulle bli så lyckliga ifall de hade. För vi alla har något sådant. Det kan vara dina fina fingrar, hur ditt hår faller, formen på din överläpp, dina fina öron. VAD SOM HELST.  Jag har tillexempel kommit fram till att jag tycker mycket om mina ögon & mitt hår. Kan jag öva upp detta så kan du, du är vacker som du är.