Till Anonym

Fick en kommentar på ett inlägg jag skrev i vintras där jag skrev:"Nu de senaste månaderna när jag börjat äta bättre, haft en ordentlig kost osv så har jag tappat mitt sötsug helt. Det är så skönt! Innan kunde jag äta nästan hur mycket skit som helst och jag mådde ju där efter också. Men alltså när jag har mens.. Det är som att vara tillbaka. Jag bara äter, äter och äter. Känner knappt hunger tills jag är superduper hungrig och då äter jag vanlig mat men utöver det är jag konstant sugen. Vill egentligen inte äta allt jag gör men det bara blir så, suget tar inte slut. Så fruktansvärt jobbigt, får slänga ut allt skit vi har hemma och ladda upp med nyttigare varianter. Suck. "   och jag ville bara förklara mig lite då personen som kommenterade tog illa upp, jag skriver i du-form då det är lättare.    Här är kommentaren:   "Till detta inlägg kände jag mest: Okej, tack. Ytterligare en så kallad "feminist" som trycker ner ätande. Som trycker ner mig för att jag tillhör kategorin, som för att citera dig bara "äter, äter och äter" och dessutom presenterar det som om det skulle vara hemskast i världen. "Vill egentligen inte äta allt jag gör" - Men va? Någonstans inom dig måste du ju ändå känna att du vill äta i stunden, eftersom du faktiskt för in det i din mun. Varför är det så illa att äta? Varför är det så illa att ge efter sug? Varför ångra att en äter mat när en vill ha mat? Mat är ingenting negativt och jag är så innerligt trött på människor som ska leka smarta och passa in i feminist-kulturen på ett halvdant vis genom att predika och trycka ner samtidigt. Det du uttryckte i detta inlägg fick mig att känna att jag borde känna som du när jag äter "för mycket". Att jag borde skämmas och ångra mig. Kanske springa till toan och stoppa fingrarna i halsen för att få upp skammen? Jag förstår att du inte menade något illa, men detta träffade mig ganska hårt." Mitt svar:   Hej! Kul att du läser min blogg men tråkigt att du tog illa upp. Jag ska faktiskt också säga att jag tog lite illa upp då du kallar mig "feminist" för jag är inte en "feminist" jag är en feminist. Jag antar att du har uppfattat mitt inlägg som att jag tycker det är dåligt att äta mat & sötsaker då man blir tjock. Det är inte så jag menar, jag tycker det är jobbigt att som jag skrev "äta, äta, äta" en massa sötsaker för att min kropp mår dåligt. Mitt blodsocker skjuter till skyarna och jag blir trött, hängig, det triggar igång min smärta från min nackskada, ingenting om att jag inte vill bli tjock. Min kropp påverkas som sagt väldigt mycket beroende på vad jag äter och därför vill jag ha en hälsosam livstil, inte för att samhällsnormerna säger att jag ska vara smal. Jag äter dessutom väldigt mycket, jag äter mest i min umgängesgrupp för att jag vill & min kropp behöver det och jag skäms inte ett jävla dugg jag då jag gör vad fan jag vill. Jag bryr mig inte ett skit om vad det står på vågen och jag tycker VERKLIGEN INTE att man ska kräkas upp sin mat. Sen att du antyder på att jag försöker leka smart och passa in i feminist-kulturen genom på ett halvdant vis predika men sedan trycka ner kvinnor är fruktansvärt. Du avslutar också med att du förstår att jag inte menar någonting illa men då du kanske rent av känner mig personligen eller läser min blogg ofta så kanske man kan tänkte två gånger "menar den här personen verkligen vad jag tror eller tänker hen på ett annat sätt?". Tack för mig.   thoughts of elin..