flyter i väg till intet.

Jag mår aldrig så dåligt som när jag har pms. Det är inte ens roligt att pmsen kan påverka så mycket. Första dagarna mår jag tipptopp bara lite svackor i energin men blir också faktiskt gladare och mer livfull. När jag väl kommer in nära mitt en av vecka som det är nu så känner jag mig bara apatisk. Vill bara sova, är inte glad men är inte ledsen eller arg. Bara trött och hopplös liksom. Känns som jag aldrig kommer orka ta mig genom dagen och därför försvinner jag en stund ut i ett vitt moln av noll tankar och kommer tillbaka när jag ska sova. Visst jag är glad att jag inte går runt och är ledsen osv men det är ju också jobbigt att känna att man inte kan bli exalterad eller glad över saker. Får väl unna mig god mat och någonting annat gott så kanske jag blir mer närvarande? Att unna sig saker är också viktigt, det talar min kära Julia om för mig varje gång jag klagar över pms och mens. puss mina fina läsare. thoughts of elin..