Optimism: I'm not broke, I'm pre-rich.

När vi ändå är inne på temat gymnasiet (haha) så tänkte jag dra en throwback till en uppgift vi hade i trean. I vårt ämne Marknadsföring skulle vi skriva om olika företag och hur dom bäst marknadsför sig. En i klassen sa då att hon tyckte att det hon mest blev påverkad av var reklam på bloggar när dom visar upp ex. plagg eller skriver att dom använder sig utav något.   Lärare: Ja det är ett smart sätt, en bloggare är ju som en slags idol som folk vill vara som. Jag: Jag har också blivit kontaktad av företag i min blogg. Lärare: ... Lärare: Ja företag kanske tänker att om dom marknadsför sig på en liten blogg som dina kompisar läser så kanske dina vänner är intresserade av vad du använder dig av. Jag:  Haha nu i efterhand är det väl inte en sån där jättediss men blev faktiskt ganska offended?? Min lärare vet väl inte hur många läsare jag har han har aldrig ens läst min blogg (hoppas jag) omg. Haha okej detta är en lose-lose situation. Om han HAR läst min blogg: Om han inte har läst min blogg men bara "antar" att min blogg är liten bc jag var jobbig på ekonomilektionerna: Ja, I can't win here. Tur att jag gått vidare. Typ.