Min älskade snuttis, saknad.

Idag är det ett år sen som min finaste lilla Snutten gick bort. Han var antagligen den underbaraste kaninen som funnits, hur lugn som helst och bet aldrig någon. Sprang aldrig iväg när man ville gosa (förutom när den lilla dummisen rymde iväg och jag letade efter dig i flera timmar.. och så hade du suttit dig tillrätta under grannens veranda), och när man släppt ut dig på den gemensamma gräsmattan och du sprungit och grävt klart så sprang du själv tillbaka till vårt hus och din bur. Du var så otroligt söt, och som jag & Amanda alltid sa; "Ju tjockare desto visare." Jag fick iallafall ha dig sen 1 juli 2003, då var du exakt en månad gammal. Den andra kaninen vi skaffade efter att din bror dött, var elak mot dig, men snäll som du var så gjorde du aldrig något tillbaka utan satte dig bara i ett hörn. Vi tyckte att du var lite dumsnäll därför, min älskling.7 fina år var du min, jag älskar dig.