De bästa dagarna i mitt liv

Nu ska jag berätta för er om de tre bästa dagarna i mitt liv! Blir alldeles varm inombords när jag tänker på dom, så härligt när man haft såna där riktigt bra dagar man kan titta tillbaka på och bara glädjas åt hur glad man var de dagarna... Anyway, här kommer topp tre! (Så kommer jag säkert på massa andra topp tre dagar senare haha): 3. Då jag klarade matten  Jag har aldrig haft svårt med matte. Låg två böcker före resten i klassen i mellanstadiet och har i stort sätt aldrig pluggat på det utanför skolan. Så kom gymnasiet. Tydligen har ekonomilinjen högskole-matte (i trean iallafall) och jag fattade noll. Vår mattelärare sa att vi aldrig kommer behöva använda denna sorts matte, om vi inte skulle bestämma oss för att bli mattelärare. Jag hade noll motivering och i trean gick jag hem efter nationella och ville gråta över hur dåligt det gått. Skulle jag få F i matte precis när jag skulle ta studenten? Skulle jag gå ut utan gymnasieexamen? MEN så kom muntliga nationella, och jag fick ett A med ett poäng ifrån alla rätt. LYCKAN VAR SKYHÖG, JAG HADE KLARAT AV MATTEN OCH SKULLE ALDRIG BEHÖVA TITTA ÅT SÅN BAJSIG MATTE MER I RESTEN AV MITT LIV!!!   3. När jag klarade av gymnasiearbetet Heheh okej, nu fuskade jag och la till en extradag på delad tredje plats. Tänkte att det kan vara ok när det handlar om att klara av något i skolan. MEEN iallafall. Allt började när jag gick i sexan-sjuan och min äldre kusin frågade vad jag skulle ha för gymnasiearbete.  Jag: Vad är ett gymnasiearbete?Min kusin: Det är ett jättestort arbete som är väldigt svårt! Mitt arbete var 98 sidor! Det är väldigt många som misslyckas och inte får ta studenten.Jag: *panik* om sju år kommer jag inte få ta studenten jag kommer vara kvar i skolan för alltid och vara misslyckad *panik*   Sen har jag mått dåligt över det där jäkla arbetet sen dess. Lärare har skrämt en "man måste jobba riktigt hårt med det" "man kommer sitta med arbetet till tre på natten" "klaga inte när ni måste sitta med det varje helg". I felt like shit. Jag var så stressad över detta. Det är nog detta jag mått som mest dåligt för i hela livet under en sån lång tid. Jag och Sara bara accepterade att vi skulle gå ett fjärde år på gymnasiet, fanns ju 0% chans att vi skulle klara detta. Jag började jobba med arbetet väldigt sent, en vecka innan första inlämningen för att jag mådde för dåligt för att ens kunna börja starta med det. Arbetet tog två veckor och så fick jag ett mejl från min lärare att jag klarade det. Jag kunde inte tro det. Det var ju inte ens jobbigt, precis som vilken inlämningsuppgift som helt bara lite längre! Och här har jag oroat mig i SEX-SJU ÅR över detta. Tycker det är helt idiotiskt av lärare att skrämma upp en så. Men när jag väl blev godkänd, Gud vad lycklig jag var då!   2. När jag klarade av körkortet (21 maj 2014) Finns väl inte så mycket till att utveckla där? Det sista jag hade var uppkörningen och jag hade tyckt att allt gått bra och skulle svänga in till där vi startade och så kör en bil i min fil påväg mot mig! (Båda bilarna var alltså riktade mot varandra) Obviously fick jag stanna och försökte fatta vad en bil gjorde i sitt vänstra körfält. Undrade om jag skulle köra om bilen på vänster sidan bara för att komma förbi? Tillslut backade bilen som stod fel (stackarn som också körde upp måste ha failat direkt innan hon ens hann ut ur startfältet) och jag kunde parkera. Jag var så säker på att jag skulle ha gjort nåt annorlunda och att jag nu skulle bli underkänd, MEN JAG KLARADE DET! Gud, känslan av att köra helt själv i bilen med musiken på högsta volym är obeskrivlig. En fantastisk dag som firades stort. 1. Min student (10 juni 2015) Behöver jag säga mer? Blir så lycklig när jag tänker på den dagen. Det hade regnat och vart kallt i stort sätt varje dag fram tills den 10onde, vår student. Då strålade solen och det var varmt redan vid champagnefrukosten vid halv sju. Allt ledde till denna dag, alla måsten släpptes och all oro försvann. Jag hade klarat det. JAG HADE KLARAT SKOLAN. Finns ingen bättre känsla och jag älskade varenda sekund av den dagen. (Förutom minuterna innan vi sprang ut då en estetlärare vägrade ge sig och spelade en typ tio minuter lång låt så vi fick springa ut 15.15 istället för 15.00 hahah jag var så arg att han tog ifrån oss vårt moment men det var snabbt glömt när vi sprang till vår väntande släkt och vänner)