Tankar i mitt huvud

Hej bästa ni som läser min blogg. Gud vad jag tycker om er! Jag vill verkligen säga det! Trots min kassa uppdatering är det fortfarande ganska många som kikar in här varje dag. Jag känner mig så stressad över att jag inte hinner med att uppdatera så mycket som jag vill. Jag har så mycket att säga, men ingen tid över till att säga det.. Jag vill inte bara trycka ut inlägg som jag inte hinner tänka igenom ordentligt heller.. Andra kanske klarar av att blogga på det sättet, men det gör inte jag. Jag vill kunna stå för allt det jag publicerar här. Det är viktigt för mig. Ni är viktiga för mig!  Just nu är jag inne i en liten svacka i livet. Jag känner bara att jag vill åka hem till mitt liv i Sverige igen. Hem till min kille, min lägenhet, mitt kylskåp, min mataffär och mina vanliga rutiner. Tillbaka till mitt liv. Jag har verkligen jättejättemycket hemlängtan.  Livet här på mallorca är egentligen helt fantastiskt. Jag bor och jobbar tillsammans med underbara personer. Jag gillar verkligen alla mina kollegor så himla mycket! Jobbet fungerar också bättre och bättre för varje dag! Jag känner att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Jag får vara i ett varmt vackert land tillsammans med fina människor, och vi får chansen att göra sånt som många människor bara drömmer om att få göra. Ändå längtar jag härifrån? Är det inte jättekonstigt? Är det någon av er som har varit med om något liknande? Jag tror att den största anledningen till att jag längtar hem är att hela mitt vanliga liv lixom har satts på paus. När jag åkte hit till Mallorca lämnade jag ALLT där hemma och bara åkte. Sedan jag kom hit har ingenting varit sig likt. Allt vändes upp och ner, och alla mina vanliga rutiner var som bortblåsta. Det enda jag har hållit fast vid är löpningen. Den släpper jag inte i första taget!  Man lever verkligen en annan typ av liv när man jobbar som reseledare, och på ett sätt älskar jag det! På något vis är det skönt att vara i en bubbla. Släppa alla egna problem och bara fokusera på andra människor. Det kan vara Agda 40 år som vill hyra en bil, Olof 60 år som klagar på sitt hotellrum eller Linus 20 år som har tappat sina solglasögon på bussen. Sedan när det inte är jobb är det alltid något annat socialt som händer. Man hinner aldrig riktigt stanna upp och bara göra ingenting. Även om jag verkligen gillar att det händer mycket hela tiden är jag väldigt ovan med att leva så. Jag blir stressad, känner mig rörig i huvudet och börjar tvivla på mig själv. Tvivlet är nog min allra största fiende i livet. Det finns ingen som är så hård mot mig som jag är mot mig själv. Jag vet inte om någon förstår dom här känslorna jag har. Det kanske är jättesvårt om man inte varit i samma situation. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig, och jag hoppas att jag inte låter bortskämd eller dum. Jag är verkligen glad att jag fått den här chansen, och jag är jätteglad att jag har valt att åka hit. Det är verkligen ingenting jag ångrar. Men jag längtar hem ändå!  Det här inlägget skriver jag på Torsdagkväll, så nu ska jag tidsinställa det till imorgonbitti - och sen ska jag gå och lägga mig. Jag vet inte när vi börjar imorgon, men jag håller tummarna för att det blir lite sovmorgon.  PUSS på dig om du har läst ända hit! Det gör mig glad! Puss på dig om du scrollat hit också, det får man göra. ;)  /Elin