Från hjärtat

Hej bästa gänget! Idag är en härlig dag!  Jag bara älskar att solen skiner och man riktigt känner i luften att våren är påväg. Jag har spenderat min morgon i en inspelningsstudio där vi spelade in det tredje avsnittet av Partitempen tillsammans med Ebba Busch Thor. Hon var verkligen så härlig och inspelningen kändes kanon! Nu sitter jag i moodgallerian, har precis ätit lunch och ska alldeles strax börja beta av massa roligt jobb. Idag är som sagt en väldigt bra dag, men igårkväll hade jag däremot en ganska jobbig kväll.  Jag önskar att jag kunde säga att jag idag är helt frisk från den ätstörning jag tidigare berättat för er om att jag haft. Ibland tror jag verkligen att jag är det. Rent fysiskt är jag frisk, det vet jag, men det händer fortfarande alldeles för ofta att jag har dagar när jag bara hatar hur jag ser ut och planerar hur jag ska göra någonting åt det. Jag kan titta mig i spegeln och tänka att det är en stor fet kossa som tittar tillbaka på mig. Precis så känns det, och precis så kändes det igårkväll. Jag agerar inte destruktivt på de här tankarna längre, och det är ett stort framsteg, men jag vill ändå inte behöva känna de här känslorna. Dessutom låter jag ofta det här stoppa mig från att göra saker jag egentligen vill göra, och så får det inte vara!!!! Mitt smarta jag vet att jag är lyckligt lottad bara av att jag har en fungerande kropp. ÄNDÅ går jag ofta omkring och mår dåligt över att jag inte är tillräckligt smal eller vältränad. Jag blir arg när jag skriver det här för det är så sjukt att jag fortfarande låter det här påverka hur jag faktiskt lever mitt liv. Innan jag somnade igår scrollade jag igenom Instagram och igår var verkligen en sån dag när jag INTE borde ha scrollat igenom Instagram. Oavsett vilken bild som dök upp så fick det bara mig att känna mig otillräcklig. Inte inspirerad som jag brukar känna mig annars, jag kände mig bara värdelös, ful och äcklig.  En natts sömn, en skön dusch och en rolig morgon har verkligen fått mig på bättre humör, men vissa dagar är fortfarande såhär för mig och jag vill göra någonting åt det! Jag önskar att jag var en supermänniska med världens bästa självkänsla men tydligen är jag inte det.  När den här typen av känslor dyker upp har jag lärt mig att det bästa jag kan göra är att säga dem högt så att jag själv hör hur bisarra de låter. Därför bestämde jag mig för att skriva av mig om det här och det gör jag nu. När man håller saker inom sig blir allt mycket värre, så det är ett tips till er som känner igen er också. Prata om hur ni känner! Det känns nästan alltid bättre efteråt.  Well well, idag mår jag som sagt mycket bättre och solen skiner, så nu tycker jag att vi är glada för det istället! Livet är faktiskt ganska underbart! Kom ihåg att DU SJÄLV är din största kritiker, för så är det faktiskt. Puss!