Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut

Det händer mycket, men ändå inget alls. Det står still.   Är mycket med min fina Maja, hon ger mig så mycket energi. Hon får mig att må så bra, även när jag har en dålig dag. Hon är bäst!   Det börjar äntligen bli höst. Jag har längtat så efter denna årstid! Leggins, halsdukar, tunikor, ljus, te och fina färger. Jag blir så glad! Solen blir även inte lika stark så jag hoppas slippa få utslag, vilket jag fick i början av sommaren, på hela kroppen. Det var vackert!   Och alla dessa borden. Du borde jobba mer (jaa.. men jag jobbar alla tider jag får!) Du borde städa (JAG VET!) Du borde röra mer på dig (Jovisst, jag vet detta, men hur, blir liksom... SJUK!..) Du Elin, allvarligt talat. Du borde gå ner i vikt (MEN FÖR I HELVETE LILLA DOKTOR OCH ALLA MÄNNISKOR, GE MIG INTE KORTISON DÅ och ja.. jag är väldigt medveten om att jag är lite större än vad jag kanske borde och att det har gått väldigt fort, men några kilon hit eller dit vad gör det?. Det är ett världsligt problem! MER ATT ÄLSKA. Så de så.)   Ska även göra noggrannare undersökning ang. sömnen. Det är så att jag nog inte kommer ner eller ens kommer ner alls i djupsömnen vilket resulterar i att jag är väldigt trött på dagarna. Jag har tecken på Narkolepsi men ändå inte. Hm, vi får se!   Det blir så bra så! PUSS!