Jag hugger i sten

Jag är inte den som lägger mig ner i fosterställning i sängen och inte vet hur jag ska mig ta mig upp, men det har jag gjort idag. Allt har varit som en dimma, jag har inte orkat något. Ringde Sömnenheten idag, men fick prata med en telefonsvarare. Bättre än inget. Blev ett ganska långt meddelande, ett meddelande i frustration, panik och tårar. Jag måste få hjälp nu. Detta går inte längre! Det blir bara värre. Värre. Idag har jag varit vaken ungefär 5 timmar. Ska det vara såhär!? Jag önskar så att jag var som alla andra 21 åringar. Jobba, vara med vänner, ta hand om hemmet. Göra saker som alla andra i min ålder orkar. Detta är inte roligt! Jag känner att jag behöver en plan. Jag behöver hjälp om hur jag ska göra. Jag kommer verkligen inte upp hur sängen. Det går inte! Vill gråta för det gör ont överallt. Jag vill bo i någon annans kropp. Bara för ett tag. Dock är detta inget jag vill ge min värsta fiende. Förlåt för att jag bara klagar när jag skriver här men det går liksom inte att bara klaga till alla runt omkring hela tiden, det blir inte bättre av det. Detta är iallafall frivilligt att läsa. Jag försöker verkligen att hålla humöret upp när jag träffar vänner och familj, jag vet inte om jag lyckas. Vill inte bli en bitter människa. Kroppen känns bara helt omöjlig. Det blir värre med det som är eller så kommer det något nytt. Hjälp. Jag orkar inte slåss med sjukvården för det är det man måste för att få hjälp. Får inte i mig mina cellgifter heller, ringde då kss och frågade hur jag ska göra. Kan liksom inte sova med en hink bredvid sängen hela livet. Det resulterade i en telefontid om 14 dagar. Happ! Utan medicin i två veckor. Fantastiskt. När jag väl är vaken så Känner inte igen mig själv i spegeln. Vikten har riktigt tagit fart och jag vet inte hur jag ska bli av med den. Jag vet att jag har orsakat det själv, det är ju liksom inget man bara går och blir helt plötsligt. 45kg över en natt. Nej. Får försöka ta tag i det när kroppen lyssnar lite bättre på mig. Just nu så är Sömnen och ryggen värst. Det ilar i ryggslutet och ut i benen. Det gör oftast inte så ont, det är bara obehagligt. Men jag tror att det är att jag ligger ner mellan 10-16 timmar varje dag, klart att det inte är bra för kroppen liksom! Men vad ska man göra?   Nu ska jag ut med min vovve för sista gången, och sen lägga mig i sängen igen.   Det enda jag har gjort idag är att jobbat 2 timmar, en promenad runt kvarteret och kramat min Maja, ätit en burk majs för att jag inte orkade fixa till något vettigare, sett en film och sovit.   Jag vill bara bli Jag igen. Vill komma tillbaka till mig själv. Vill bli Elin