DEHÄR ME FAKE FRIENDS

Hej allihooppp!! Hoppas ni mår bra,tänkte börja direkt me nå djupt efter pausen jag tagit,tänka prata om dehär med äkta vänner,falska vänner. Jag hade tänk att skriva om min erfarenhet till psykisk ohälsa i ett kommande inlägg men nu får ha i åtanke att jag började må dåligt 2012/2013 jag hängde med samma människor under den tiden,och helt ärligt trodde jag inte att jag skulle kunna ändra mitt sätt att tänka på om mig själv,hur jag mår,min kropp osv.Jag kunde aldrig riktigt kunnat vara  själv när jag umgicks med de jag gjorde på den tiden,jag behövde anpassa mig efter de och de gällde allt,allt från åsikter till kläder.Och de är nu jag kan säga med samvete att de som hatar,DE ÄR DE SOM MÅR DÅLIGT SJÄLVA,DE ÄR DE SOM HAR DÅLIGT SJÄLVFÖRTROENDE.De jag umgicks med hatade på alla,snackade skit om varandra,skrattade åt varndra,vilket är sjukt för de sa att vi vara bästavänner alltihop och aldrig kunna tänka sig bättre. Med åren blev de aldrig riktigt bättre,tillslut ville de inte umgås med mig,jag hamnade i en depression.De ville inte umgås med mig för jag jag var i en depression.De hade ljugit om allt och alla,även människor vilket där av blev så att jag tillbringade min raster på en toa med youtube.Lärarna hjälpte väll inte så mkt de ringde mina föräldrar berättade att deras barn utsatts för mobbing,de var liksom de,de ville att jag inte skulle få panikattacker,sluta äta osv men de gjorde inget åt de. Efter att ha byt umgänge har jag aldrig mått bättre,de tog sin tid men jag kan säga att jag har inte lider utav panikångest,depression,ångest,osv längre.Ni vet när man var liten och ens föräldrar sa "de vänner du har/de du går i skolan med kommer du inte ha hela livet" men man tyckte bara att de inte fattar,vänner kommer och går,folk kommer hugga dig i ryggen och fråga varför du blöder.Hoppas ni förstår hur jag menar och att inget tar illa upp,jag försökte att sammanfatta de lite kort,nämner heller inga namn osv.Ta hand om er<3