Magisk stund

Igår var en stor dag för oss. Efter en kvällsamning somnade Wilmer gott i mina armar. Jag låg och pussade honompå pannan och plötsligt vaknar han upp, tittar mig djupt i ögonen och ger mig ett stort leende. Det var hans allra förstaleende. Sedan fick jag ett till. Jag kan inte riktigt beskriva känslan jag fick i kroppen.  Nästan berusande. Hur mitt hjärta blev alldeles varmt. Det fina leendet och den fina stunden har verkligen fäst sig på näthinnan. Tänk vad mycket kärleken liten bebis kan ge. Vad mycket värme ett barn sprider. Wow. Det där kan jag leva på länge, länge, länge.  PUSS/E