Underbar- fronda

        Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och benMen spegeln äter upp det positiva som hon serLämna mig ifred för jag orkar inte merTvå, fingrar i halsen - hostar upp mina problemså, spottar ut skam, hon lever med en fiendelever med en nattsvart känsla så vidrig, menKänns som döden knackar på när man är ensamJag skär mig själv för att rymma ifrån den känslanTänk dig en massa människor som samlas runt digoch pekar ut alla dina fel som ett mönsterDärför stannar jag hemma, låser in mig på rummetdet känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.Har dåligt med pengar, kan inte följa trendernaoch gör man inte det så försvinner de flesta vännernasömnlös, hoppet hoppade avförsta chansen det fick så jag mår botten idag.Du är vacker som du är, du måste vara som du var.Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idagKnyt båda nävarna och fokusera på nåt braför innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.