Nuet

Det var ett tag sedan vi hördes. Jag tänker alltid om sommaren, nu ska jag hinna blogga, hinna skriva, hinna redigera bilder. Men jag orkar aldrig. På något sätt känns det som att tiden räcker till mindre nu, när jag jobbar heltid och skift, än när jag går i skolan på heltid. Det är många inlägg jag påbörjat, som ligger i arkivet och väntar på min ork. Och jag vet ju det, någon dag kommer orken att ta igen alla inlägg, den finns bara inte nu  Jag började en ny bok igår. Gick spontant in på stadsmissionen och hittade den inklämd i en hylla. 86 sidor in och jag älskar den  Igår var vi också inne i vår lokala asiatiska matbutik. Alfred ville ha starka nudlar och letade länge bland smakerna. Det är trångt där inne, i värmen får man nästan klaustrofobi  Den här veckan är jag ledig, jobbade mitt sista jobbpass i söndags och skolan börjar inte förrän nästa vecka. Det var med lättnad i kroppen jag gick hem 16.30, jag är trött, så trött. Mitt jobb tär psykiskt på en, på ett sätt många andra jobb inte gör. Att vara inlåst en hel dag utan att ordentligt få se solljus får sommaren att kännas trängre  På lördag gifter sig min äldsta kompis. I ett och ett halvt år har vi pratat och pratat om det stundande bröllopet och om fyra dagar är det dags. Jag har köpt nya skor, dagen till ära: röda klumpiga slipins. Har gått in dem varje dag här hemma, försökt trycka ner svullna jobbfötter i vackra bröllopsskor, det är ingen vacker syn, men nu är de sköna mot fötterna. Vi hörs mer snart, såklart