Naturen

Jag har blivit manisk. Naturen förändras från kväll till morgon och jag förundras över allt. Det känns som om jag kommer glömma, om jag inte dokumenterar. Ibland kan jag stå häpen i flera minuter och bara titta på himlen träden löven grenarna gräset. Igår var det grönt och idag är det gult och imorgon är det ingenting. Jag har minst tjugofem bilder i min telefon på träd som skiftar i nyanser. Vi kan kolla på några av dem. Om ni är dåliga människor och hatar naturen kan ni scrolla vidare. Ni som är äkta medmänniskor kan titta och häpnas med mig:  27 september. På väg till pendeln 1 oktober. Samma trädkompott.  30 september. I en jobbig uppförsbacke till skolan. Måste alltid stanna här med cykeln och ta in alltet. Här sker mest förändringar; det kan till och med ha ändrats under en skoldag  3 oktober. Mer orange träd och mer orange asfalt  6 oktober. Passerar med pendeln och blir rörd över små färgfläckar bland allt grått  30 september. På väg hem  1 oktober. Precis utanför skolan. Som en färgpalett av natur  7 oktober. Här i Södertälje. Älskar kontrasten mellan hus och gulnande träd  7 oktober. Tycker allt ser ’krispigt’ ut här? Folk pratar alltid om att höstluften är krispig och jag fattar inte riktigt innebörden? Men om det här inte är krispigt vet jag inte vad Inser att det här nog är mitt töntigaste inlägg på fyra år, men ja SUE ME. Älskar naturen och älskar tidig höst. Hejdå från filosofen